– Jes 55:10-11 Ps 34:4-7,16-19 Matt 6:7-15 –

Guds ord liknas vid regnet och snön, som gör jorden fruktbäran­de. Her­rens ord ”skall inte vända tillbaka fåfängt, utan att ha ver­kat vad det var utsänt till”.

Det sker inte automatiskt. Människan måste ta ordet i sin mun och göra det till sitt ord. Det sker när hon ber Guds ord. Sju gånger om dagen, säger Bene­dic­tus. Jesus ger oss sju böner och säger: ”Så skall ni be”.

Då sker något. De som i tro och lydnad säger ”Fader vår” är inte längre sla­var, utan barn. De som kallar Gud sin Fader blir hans barn. Därför ber de inte med egna ord. De ber med hjälp av Guds ord, som in­te vän­der tillbaka fåfängt.

Guds namn är heligt. Vi uppmanas att be: ”Låt ditt namn bli helgat”. De som använder hans namn med fruktan och frimodighet blir inte opåver­kade. Bedjarna blir själva heliga.

De som ber om Guds rikes ankomst, öppnar dörren för att hans rike i det eg­na hjärtat, i hopp om rikets slutliga ankomst.

De som överlåter sig åt Guds vilja upptäcker, ibland plötsligt, ibland efter lång tid, att de blir ledda av en vilja som älskar dem mer än de själva gör.

De som ber om ”bröd”, ber inte bara om bröd för kroppen. De ber om det övernaturliga bröd som är just Guds ord, den andliga nä­ring och klarsyn som de be­höver varje dag.

Det ger dem kraft att göra det bara Gud kan, att förlåta dem som ska­dat och sårat dem.

De får kraft att härda ut i prövningen och att avvisa den Onde.

De ber inte med egna ord. De ber med Guds ord för att få del av dess kraft. De tuggar i sig och idisslar Guds ord.

Kyrkan lägger Fader vår i de troendes mun direkt efter den euka­ristiska bönen. Bönen har en eukaristisk uppbyggnad och prägel.

Eukaristin förvandlar kommunikanten. Fader vår förvandlar bed­jarna till de ord de tar i sin mun.

Kommunikanten säger sitt Amen i tro och med hela sitt liv. 

Guds ord återvänder inte utan att åstadkomma det vartill det är utsänt.