– Jak 1:19-27 Ps 15:2-4b,5 Mark 8:22-26 –

Att bli frälst går inte på en gång. Mannen som bo­ta­des från sin blind­­het be­höv­de flera behandlingar. Jesus ledde honom först ut ur byn, bort från tumult och pratande.

Ja­kob skulle säga att botandet hindras när man talar i stället för att lyssna. ”Varje människa skall vara snar att höra, sen att tala.” Så länge man vredgas varken hör eller ser man. ”Den som inte kan tyg­la sin tunga, lurar sig själv.”  

Jakob ordinerar botemedlet: ”Ta ödmjukt vara på ordet som är ner­lagt i er och som förmår rädda ert liv.” Benedictus inleder sin regel: ”Lyss­na, min son, till Mästarens under­visning”. Okun­nighet är det första hindret för att bli frälst.

Men det räcker inte att se. Jakob berättar om en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, men som går därifrån och strax glömmer hur han såg ut.

Benedictus säger: ”Tag villigt emot” vad du hört. Det är lätt att skylla på glömska. Bakom ”glömska” finns ofta ovilja. – Ett beprövat hjälp­me­del mot denna glömska är daglig självrannsakan, gärna på kväl­len. Följd av en god föresats.

Men Jakob berättar också om en annan man som ”blickat in i den full­komliga lagen, frihetens lag”. Den som ”håller sig till den blir salig genom det han gör”. Bene­dictus talar om att ”full­följa i handling”.

Något har skett. Den blinde som Jesus botar kan se. Den som lys­s­nat till ”sanningens ord” får sin skadade hörsel till­baka. Männi­skan befrias. Hon har sett och hört den ”lag” som befriar. Jakob kallar den ”fri­he­tens lag”.

En märklig ”lag”. Den återger människan hennes skadade fri­het. Vi anar ett ansikte i den ”lagen”. Jesu Kristi ansikte, befriaren.

Den som ”håller sig till den” blir stegvis botad och befriad. ”Frihetens lag” blir hennes nya lag. Den ”flyttar in” i henne för att befria henne. Hon är inte längre slav, utan fri. Den befriade sö­ker själv upp ”fader­lösa och än­kor i de­ras nöd och håller sig själv obe­smittad av värl­den”.

För att inte glömma vår frihet utan stärka den har vi fått den heliga eu­ka­ristin. Jesus säger:  ”Gör detta till åmin­nelse av mig…”.