– 2 Sam 12:1-7a,10-17 Ps 51:12-17 Mark 4:35-41 –

”Du är den mannen.”

Natans pedagogik är genomtänkt. Han berättar för Da­vid om en rik man som berövar en fattig man dennes enda får för att mätta en resande. Därmed gill­rar Nathan en fäl­la för David. Han lockar fram hans häftiga reak­tion. David går i fällan och fäller domen över sig själv: ”Dödens barn är den man som har gjort detta”.

Men det är mer än skicklig pedagogik. Det är Herrens Ande som av­slö­jar ho­nom. Endast Herrens pil träf­far absolut rätt. Utan den pilen väcks inte den full­komliga ångern. 

De motgångar och lidanden som David senare skall drabbas av beskri­ver bi­beln som straff. Kyrkan skall kalla det botgöring.

Den förlåtne får sam­arbeta med Gud för att driva ut alla spår som synden läm­nar i oss. David kun­de säga med den botfärdige rövaren på korset: ”Jag lider vad mina gärningar är värda”.

Mönstret har följt med in i Kyrkan när hon ålägger syndarna botgör­ing, för sig själva och för andra. Men denna botgöring står under nådens förtecken. Tårar­na blandas redan med glädje­tårar. För den enskilde är botgöringen fullbordad när varje lust att syn­da är borta. 

All botgöring bygger på att syndens skuld är förlåten, av nåd, för Kristi skull. Förlåtelsen är lika ofatt­bar som när Je­sus tving­­ar vindarna och vågorna till lyd­­nad. Lär­jung­arna grips av fruk­tan och frå­gar: ”Vem är han?”

Jesus frågar varför de är rädda och saknar tro. De, och vi, har fått detta tecken för att stärka vår tro. Tron ges genom Anden, som när David in­såg sin skuld och är beredd och villig att leva i botgöring.

Det är samma mönster för den som går ödmjukhetens väg under Bene­dictus ledning. Det leder till ständig bön om förbarmande. Den botgöringen befriar från rädsla, stärker tron och le­der till kärlek. 

Benedictus vet vem det är som handlar. ”Detta skall Herren i sin nåd genom den helige Ande visa hos sin arbetare, som nu är renad från laster och syn­der”. 

Det är vad Maria uppmanar oss till, hon som var renad och befriad från varje synd för att stödja oss i kampen.

Som botgörare firar vi den heliga eukaristin, i bön om den slut­liga befrielsen.