– Tit 1:1.5 Ps 96:1-3,7-8a,10 Luk 10:1-9 –

Timotheos och Titus var aposteln Paulus mest betrodda medar­be­tare. Paulus skriver till dem om ”vår reli­gions sanning”. I ett av bre­ven till Timo­theos talar han om ”den sunda läran”. I sitt brev till Ti­tus skriver han om trons ”hopp om evigt liv”.

Men han ger också anvisningar om den kyrkliga ordningen. Pau­lus uppmanar Titus att ”tillsätta äldste/presbyterer”, det vi idag kallar präster.

Traditionen säger att Timotheos blev den förste biskopen i Efe­sos och Titus på Kreta. 

Den yttre ordningen är inte skild från det inre. Brevet har en varm ton. Paulus kallar Titus sitt ”äkta barn i den gemensamma tron”. Timotheos kallar han sitt ”kära barn”.

Det verk som Paulus för vidare från plats till plats har sin källa i Jesu person och hans under­visning. Jesus uppmanar oss att ”be skör­dens Herre att han sän­der ut arbetare till sin skörd”. En helig samverkan mellan kyrkans bön och Herrens sändning av arbeta­re. Dessa skickas som ”lamm in bland vargar”. 

Men de skickas för att förmedla den sanna och gudomliga friden. Redan hälsningen de skall använda innehåller hela budskapet: ”Frid över detta hus”. Hos Paulus hörde vi det i hans hälsning till Titus: ”Nåd och frid från Gud fadern och Kristus Jesus vår frälsa­re”.

Benedictus uppmanar sina bröder: ”Sök friden och sträva efter den”.

Vi äter och dricker den friden i varje eukaristi: ”Se, Guds lamm, som borttager värl­dens synder… Giv oss din frid.”

---

[1] Benediktiner firar Timotheos och Titus den 27/1 eftersom de den 26/1 firar tre abbotar i den monastiska traditionen.