– 1 Sam 9:1-4,17-19; 10:1a Ps 21:2-7 Mark 2:13-17 –

”Saliga de som har sin styrka i dig, Herre.”

Saul var ”ståtlig och stilig… huvudet högre än allt folket.” Gud utvalde honom att styra sitt folk.

Styrka är en gåva, en god gåva, men den kan förföra. Så sked­de med Saul. Han smittades av avunden och valde bort lydnaden.

Jesus säger: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sju­ka.”

Men också svaghet kan förföra och locka den svage att förbli i sin svaghet, även när det erbjuds kraft. 

Matteus stannade inte sin svaghet. Han ”steg upp och följde” rösten som kallade. Det förvandlade honom till en tjänare åt en ny styrka.

Gregorius den store berättar hur den unge Placidus en gång skul­le hämta vatten vid sjön. Han faller i vattnet och för­des långt ut av en våg. Den helige Benedictus förnimmer det i sin cell och skickar Mau-rus att rädda honom. Maurus skyndar på lydnadens snabba fötter. Han spring­er på vattnet och räddar den unge Placidus.

Benedictus förklarar detta underverk med Maurus´ lydnad, me­dan Mau­rus själv förklarar det med Benedictus kraft. Gregorius kallar det­ta samtal en ”vänskap­lig tävlan i ödmjukhet”.

Gregorius berättar också när den unge Placidus faller på knä inför krubban och får hjälp av en vägledare: ”Den som sänker sig djupast ner i Kristi svaghet blir stark. All uppblåsthet pyser ut, självgodheten för­svinner”. Helt förkrossad säger Placidus: ”Jag förmår ing­en­ting”. Han får som svar: ”Min nåd är allt du be­höver, Placidus”.

Ödmjukheten är vägen till frimodighet, trons och efterföljelsens väg till en ny styrka.

”Saliga de som har sin styrka i dig, Herre.”