– Jes 48:17-19 Ps 1:1-4,6 Matt 11:16-19 –
”Då skall frid tillflyta dig som en ström.”
Vilken bild! Friden liknas vid en ström som rinner till och sedan, enligt Jesu ord, blir en källa i hjärtats innersta.
Motsatsen beskrivs av Staretsen Siluan. Han säger att den som följer den egna viljan aldrig får frid. Hon är aldrig nöjd. Ingenting passar, antingen det är svårt eller lätt, sorgligt eller glädjande.
I dagens evangelium tar Jesus hjälp av en antik lek som gestaltar ombytliga barn. När det spelas glada sånger vill några inte dansa, när det sjungs sorgesånger vill de inte gråta.
Jesus ser samma mönster hos de vuxna. Först avvisar de den asketiske Johannes Döparen och kallar honom ’besatt’. Sedan kallar de den livsbejakande Människosonen frossare och vindrinkare.
Men andra finns. De kan tacka för allt, vad som än händer. De har upptäckt gåvan i lydnad och överlåtelse. Herren vädjar genom sin profet: ”O att du ville ge akt på mina bud!” Han vill öppna våra ögon för en gåva.
En vägledare[1] säger: ”När du är nedtyngd av sorg eller dysterhet, lider av hettan, kylan eller något liknande, lyft då upp ditt hjärta till den eviga viljan, som för ditt eget bästa vill att du, i den stunden och på det sättet, skall uthärda denna besvärlighet”.
Han kallar gåvan: ”Det närvarande ögonblickets sakrament”.
När den eukaristiska gåvan tas emot till fullo, rinner den fram i det egna hjärtat.
”Då skall frid tillflyta dig som en ström.”
[1] J-P de Caussade: Överlåtelsen åt Guds försyn. Cavefors 1985.
