Kortpredikan – S. Albertus Magnus, biskop o kyrkolärare[1]
1 Mack 1:10-15, 41-43, 54-57, 62-64 Ps 119:53,61,134,150,155,158 Luk 18:35-43 –
Denna vecka hör vi ur Mackabeerböckerna, som berättar om den religionsförföljelse som bröt ut med Antiochos IV Epifanes år 175 f.Kr.
Han genomdrev en brutal tvångshellenisering som skulle förinta judendomen som religion. Under dödshot förbjöds omskärelse, sabbatsfirande, högtider och templets offer. Bokrullar med Mose lag brändes. Mitt i templet placerades ett offeraltare åt Zeus, den vanhelgande skändligheten, som vi hör om i Nya Testamentet (Matt 24:15).
Diktaturer genom historien uppvisar samma intolerans. Också modern liberalism i dagens västerland bereder väg för något liknande, när den förhindrar offentliga uttryck för tro och samvetsbestämd övertygelse i moraliska frågor.
Många israeliter ”fann mod och styrka inom sig till beslutet att inte äta något orent. De föredrog döden framför att vanhelga sig själva och skända det heliga förbundet”.
Modet förutsätter klarsyn. Inte minst när det uppstår förvirring i tros- och moralfrågor. Lärjungarna förs in i dunkel och luras vilse.
Det blir allt viktigare att bevara det egna templet, hjärtat, rent. Att lära sig avgöra vad som är Guds vilja, inte minst.
Evangeliet visar vägen. Mannen utanför Jeriko ber Jesus att få synförmågan tillbaka. ”Herre, gör så att jag kan se igen.” Evangeliet berättar: ”Jesus sade: Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.”
Den döpte, som renats från synden och upplysts av tron, har fått synen tillbaka. Men synen är inte stadig och fast. Hon glider lätt tillbaka i halvdunkel och mörker.
I varje oklarhet måste/får vi be: ”Herre, gör så att jag kan se igen.”
Synförmågan renas och stärks i den heliga eukaristin.
[1] Dominikan och Thomas av Aquinos lärare. Han förenade tro och naturvetenskap. Förnuftet sökte hela tiden förstå tron. Tron fick honom att förstå det han såg och utforskade. Död 1280.