– Rom 5:12,15b,17-19 20b-21 Ps 40:7-10,17 Luk12:35-38 –

Något grundläggande i tillvaron har gått fel. Från början.  

Alla lider av det, men få vill höra talas om grundorsaken. Vem vill höra om ursyn­den? Allra minst som apos­teln Paulus uttrycker det. ”Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden dö­den, och så nådde döden alla män­niskor därför att de alla syndade”.

Alla människor är Adams barn. Mot det står den nye Adam, Kristus, vars lidande lydnad öppnar vägen till liv för alla.

Ett nytt herravälde skapas, Jesus kallar det ’Guds rike’, där ”nåden härskar ge­nom rättfärdighet och för till evigt liv”.

Paulus av Korset hade upptäckt att redan korset gav ifrån sig kraft. ”I den helige Paulus har du visat korsets hemlighet och kraft.” (slutbönen i denna mässa) Fri­mo­digheten rin­ner fram som en kraft, som en källa till gläd­je.  

I kollektbönen ber vi: ”Lär oss att som den helige Paulus i kär­lek  omfat­ta  Kristi kors.” I stället för att försöka bli av med kor­set,  omfattade  han det – och fick er­fara dess kraft.

Benedictus använder samma ord när han talar om att i tå­la­mod  uthär­da  mot­gångar, lidanden och orättvisor. (4:e steget i Regelns 7:e kapitel) Det har sitt pris, men ger tillgång till samma hemli­ga kraft. 

I ett brev uppmanar Paulus av Korset en syster att bejaka sin ”intig­­­­het, sitt ic­ke-vetande, sitt icke-kunnande. Men all­tid med en barnslig förtrös­tan på Gud”.

Det finns en hemlighet i att förena sina lidanden med Kristi lidande. Då fullbordas i människan det som en gång har skett på korset.

”Där synden överflödade, där överflödade nåden än mer. Nåden skall härska genom rättfärdighet och föra till evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.”

I evangeliet passar Kristus själv upp vid bordet. Han gör det i varje eu­ka­risti. ”Lär oss att gestalta våra liv med Herrens lidande för ögonen, det mysterium som här blir närvarande.” (bönen över offergåvor­na)