Kortpredikan

– Rom 3:21-30 Ps 130:1-6 Luk 11:47-54 –

Jesus klandrar de laglärda för att de tagit bort ”nyckeln till kun­skapen”. Nyc­keln finns i Skrif­terna, men utan nyckeln förstår vi dem inte rätt. Lagen blir en tyngande börda.

Aposteln Paulus har ett annat språkbruk. Ett nyckelbegrepp, inte minst i Ro­mar­bre­vet, är ”rätt­fär­­dig­­he­ten”.

När vi hör om ”Guds rättfärdighet”, tänker vi ofta ”moraliskt”, på Guds lag och på hans krav att människan skall leva rättfärdigt.

Men nu säger aposteln att Guds rättfärdighet också är en gåva! Denna gåva beror inte av lagen, även om lagen och profeterna vittnar om den. Det är den rättfärdig­het som människan förlorat genom syn­den. Även om hon vill leva rättfärdigt, kan hon det inte.

Gåvan ges åt den som tror på Jesus Kristus. Genom ”trons rättfärdig­het” åter­får människan den härlighet hon för­lorat. Hon ”görs” rättfärdig och kommer i rätt förhållande till Gud.

Det skedde när Gud grep in och lät sin Son ”bli ett förso­nings­offer för dem som tror”. Uttrycket ”försoningsoffer” kallas i Hebreerbrevet för ”för­so­nings­stället”. Det syf­tar på arkens lock i templets allraheligaste rum. Arken var överskuggad av keru­ber.

Arken liksom ”väntade” på det som skulle hända genom Kristi of­fer och ut­gjut­na blod på korset. Översteprästen hade ju på försoningsdagen en gång om året stänkt blod av djuroffer på arken.

Detta ”försoningsställe” blir närvarande inför våra ögon när vi i den heliga mäs­san har instämt i änglarnas eviga ”Helig” i himlen. Altaret överkuggas av äng­lar och keruber, för att, tillsammans med oss, fira det eviga korsoffret.

Det kan bara tas emot i tro, som en ren och oförtjänt gåva. Där­med vi­sade Gud att hans ”rättfärdighet” inte främst är ett krav, utan en gåva. Gud ”gör den (männi­ska) rätt­färdig som tror på Jesus”. I slutbö­nen denna vecka kallas det att ”få del av hans gudomliga natur”.

Det slår inte ut människans frihet. Tvärtom! Nåden frigör viljan och ger den kraft. Samme apostel kan säga: ”Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft”.

Men hela tiden är det nåden som verkar. Därför ber vi i veckans kollekt­bön: ”Låt din nåd ständigt föregå och följa oss, så att vi alltid är beredda att göra det goda”.

Nåden är ”nyckeln” både till insikten, friheten, kraften och till glädjen.