– Bar 1:15-22 Ps 79:1-5,8-9 Luk 10:13-16 –

Det kan förvirra att höra dagens läsningar på denna, den heliga Te­resa av Je­susbarnets, dag. Hon vittnar om förtröstan och om kä­r­lekens lilla väg. Dagens läsningar vittnar om motsatsen, domen över vårt on­da sin­nelag och oviljan att höra.

Baruk, profeten Jeremias tjänare, formulerar syndabe­kän­nel­sen på he­la folkets vägnar. Han säger: ”Vi har syndat… vi har inte lyssnat”.

Jesu domsord över Kora­sin, Betsaida och Kafarnaum är ännu intensi­va­­re. De hade hört Jesu egna ord och sett hans un­derverk, men ändå in­te omvänt sig.

Samma villkor gäller också oss och vårt förhållande till kyrkan och det budskap som vi har hört. ”Den som lyss­nar till er,” sä­ger Jesus till sina apostlar och till sin kyrka, ”han lyss­nar till mig och den som avvisar er han avvisar mig och den som har sänt mig”.   

Lilla Teresa insåg att hon inte kunde utföra några stordåd. Hon kunde inte klättra upp för den höga trappa hon såg framför sig. Men, och det gör skillnaden, hon upptäcker att det finns en ”hiss”. Också omvändel­se är en frukt av den gudomli­ga nåden.

Inte så att min vilja elimineras, men det avgörande i omvändelsen är nåden. Också viljan är en gåva. Det är därför vi ber om Guds hjälp:

”Om­vänd oss till dig”. Det är därför vi ber att öron och ögon skall öpp­nas.  

Teresa böjde sig ner i sin intighet och lyftes så högt att hon kunde nå sitt mål.

Genom aposteln Paulus upptäckte hon att kärleken var det av­görande i alla kallelser. Det är inte stor­dåd som krävs, men att göra allt i kärlek.

Redan ett leende i stället för en sur reaktion är början till ett förändrat sinnelag. Också ”små” uppoffringar av kärlek spelar roll. Kärleken ges var och en som ber om den.

Då kunde Teresa också bejaka det lidande och det mör­ker som drab­bade henne.

”Låt sakramentet tända kärleken i oss, den kraft som fick den lilla Tere­sa att skänka sig helt åt dig och be om din barmhärtighet för alla”.