– Upp 12:7-12a  Ps 138:1-5 Joh 1:47-51 –

”Ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”

Människan är indragen i en kosmisk kamp. ”Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken… Han som förför hela världen.” Upphovet till alla strider på jorden.

Myter från en oupplyst tid? Men när det onda triumferar på ett sätt som trot­sar allt förnuft, hur ser då en ”förnuf­tig och realistisk” diagnos ut? Be­höver vi tron på änglarna för att förstå vad som händer i världen? Och för att våga se utan att förtvivla?

Vi ser människor utföra onda handlingar. Vi kan känna igen det – i de eg­na tankar­na.

De tidiga munkarna kämpade mot de onda tankarna, avund, upprörd­het, bedrövelse… De vitt­nar om äng­larnas stöd. Kampen övergick i ju­bel och till­bed­jan, äng­lar­nas slut­liga uppgift.

Att leva med änglarna är både att delta i kampen, erfara änglarnas hjälp och att före­gri­pa jub­let.

Jakobs dröm, där ”änglarna stiger upp och ner”, görs av Benedictus till mön­­s­ter för ödmjukheten. Men han antyder också segern när han be­skri­ver vad som händer i psaltarsången: ”In­för änglarna vill jag lov­sjunga dig”.

När det eukaristiska offret bärs fram, närvaron av Kristi kamp och se­ger, ber kyrkan: ”Låt det­ta offer genom din helige ängels hän­der bäras fram till ditt altare i höjden, inför din gudomliga härlig­hets åsyn, och låt oss alla, som har del i altaret och tar emot din Sons allra­heligaste kropp och blod, fyllas av all himmelsk nåd och välsignel­se.” (första euka­ristiska bönen)

Att ”ha del i altaret” är att ha del i kampen där den är som inten­sivast, men också att ”ta emot” gåvorna av Kristi eviga offer. Där­med blir vi del­aktiga i segern och kan instämma i änglarnas lov­sång och tillbedjan.

Tron ”ser” Jesu löfte förverkligat i varje eukaristi. Det fortsätter i det öd­mjuka och rena hjärtat.

”Ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”