– Rut 2:1-3,8-11; 4:13-17 Ps 128:1-5 Matt 23:1-12 –

Pius X var påve 1903-1914 och verkade enligt valspråket: ”Förnya allt i Kris­tus”. (Efes 1:10) Han bekämpade libe­ral teo­logi (modernism) och blev en stor reformpåve genom att förnya li­turgin, inte minst den li­tur­giska sång­en. Han upp­manade till fli­tigt bruk av de he­­­liga sak­ra­men­ten. Till och med till daglig kommunion, vilket då var mycket ovanligt.   

Han kom från en enkel och fattig familj. När fadern dog och den bliv­an­de på­ven var 17 år var det nära till svälten för den stora familjen.

Moabitiskan Rut ger sig ut för att plocka ax. Det var nödvändigt för att hålla svälten borta för henne själv och hennes svärmor Noomi. De fatti­ga kunde följa efter skördemännen och plocka upp det som låg kvar på marken.

”Och det hände sig så för henne” berättar författaren till Ruts bok. ”Det hände sig” att åkerstycket hon kom till tillhörde en viss Boas.

Boas skulle bli hennes man och Rut bli stammoder till David. Var det en slump att hon kom till hans åker? – Nej, tron kallar det Guds försyn.

Rut var flitig, trogen och uppriktig. Men den styrande ­kraf­ten för hennes liv var försynen, Guds ledning av hennes liv.

Försyn betyder att Gud leder och ser i förväg. Människan upptäcker det ofta först i efterhand.

Bakom och i det vi själva och andra gör, trots ”olyckor” och tillfälligheter, in­vävt i ”arv och miljö”, finns en gudomlig vilja och plan med våra liv. Guds försyn vill männi­skans allra bästa.

Det som hindrar människan att leva av Guds försyn är dels okunnig­het. Den botas genom att läsa och lära om den i Guds ord och i de he­ligas liv.

Människan kan sabotera Guds försyn genom olydnad och högmo­dig egenvil­ja. Vi hör om det i dagens evangelium. Sådant gör männi­skan blind. Egenviljan leder vil­se och slutar i för­tvivlan.

Låt oss be om öppnade ögon för Guds försyn. Låt oss tro på och över­låta oss åt den: ”Ske din vilja.”

Vi gör det i den heliga eukaristin, där vi överlåter oss åt Guds försyn, samman­fattad, förnyad och fullbordad i Kristi överlåtelse och offer.

Redan psalmisten vet det: ”Du leder mig efter ditt råd och skall sedan upptaga mig med ära.”