– 1 Mos 28:10-22 Ps  91:1-4,14-15 Matt 9:18-26 –

”Herren är verkligen på denna plats.”

Jakob förstod det först när han vaknat ur drömmen. Herren var där hela tiden, men Jakob ”visste det inte”.

Synagogföreståndaren faller ner för Jesus och ber honom att läg­ga sin hand på hans sjuka dotter. Kvin­­nan med blödningarna rör vid tofsen på Jesu mantel.

De hade båda låtit sig påverkas av vad de sett och hört om Je­sus. Det hade väckt tro och tron får dem att söka hans hjälp. De får konkret erfara Guds närvaro i Jesus.

Jesus är den ”plats” om vilken Jakob sade: ”Herren är verkligen på denna plats”.

Den stege som Jakob såg i drömmen använder Benedictus som bild för hur munken skall upptäcka Herrens närvaro. Vägen till den­na upptäckt är ödmjukheten.

Högmodet har satt människan i Guds ställe. När den högmodiga människan går i tjänst hos Kris­tus, den sanne Konung­en, detroni­seras högmodet. Ödmjukheten återinsätter Konungen på hans rättmätiga plats. Och människan finner sin plats i hans tjänst.

Människan upptäcker det hon inte visste. Högmodet bedrar och förblindar.

Den ödmjuke upptäcker Herrens närvaro i livets alla situa­tioner. Ödmjukheten är ”himlens port”. Den ödmjuke är redan framme och får smaka friden. ”Den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

Den ödmjuke erfar det som synagogförestån­daren och kvin­nan med blödningarna fick erfara – och som vi firar i varje euka­risti.

Det tillämpas i livet genom ödmjukheten.

”Herren är verkligen på denna plats.”