– 1 Mos 23:1-4,19; 24:1-8,62-67Ps 106:1-5 Matt 9:9-13 –

Abraham köper ett stycke mark av Hets barn för att kunna begra­va sin hustru Sara. Det är det första stycke mark han förvärvar av det land som Gud har lovat honom och hans efterkommande.

Men hans efterkommande skulle under lång tid få vara på vand­ring och bo i tält innan landet blev deras.

Också det nya för­bun­dets folk känner igen sig. Kyrkan är på ”pi­l­grimsfärd på jorden” och bor i tält. Det utlovade landet pekar mot det himmelska landet.      

Det Gamla Förbundets händelser är skrivna till vår tröst. Abra­hams son Isak får sin Rebecka. Han för henne in i sin mo­ders tält. Han tar henne till sig och hon blir hans hustru. Han har hen­ne kär och trös­­­tas i sorgen efter sin mor.

Det är en vacker och varm berättelse, en ”miniberät­telse” infogad i Guds stora berättelse om hur Gud älskar sitt folk och tar det till sin brud.

Jesus måste ha sett att Matteus, tullindrivaren, inte var lycklig. Det lär vara vetenskapligt bevisat att ingen blir lycklig av pengar. Jesus kallar honom: ”Följ mig!”

Det är en kallelse, men också en kärleksförklaring.

Matteus måste ha tvivlat och frågat sig hur det var möjligt. Skulle han vara älskad? Jesus säger: ”Det är inte de friska som be­hö­ver läka­re, utan de sjuka”. Han ligger till bords i hans hus.

Johannes säger att ”Ordet blev människa och bodde ibland oss.” Ut­trycket ’bo ibland oss’ betyder bokstavligt att Gud slog upp sitt tält ibland oss.

I varje eukaristi sker det på nytt. Han slår upp sitt tält och för oss in i det. Gud tröstar sitt folk genom att ta det till sin brud.

De ödmjuka får smaka och föregripa slutmålet: ”Saliga de öd­mju­ka, de skall besitta landet”.