– 2 Kor 11:18,21b-30 Ps 34:2-7 Matt 6:19-23 –

Paulus sänker sig till korinthiernas nivå. Han skryter och talar ”i dårskap”. Han är hebré, israelit och en Abrahams ättling, som andra judekristna. Han har tjänat Kris­tus ännu mer. Hans merit­lista är överväldigan­de: fängelse, spöstraff, ste­ning, skeppsbrott, faror, arbete, vaka och slit.

Men så anar man listen i hans dåraktiga tal. ”Om det ändå skall skrytas, vill jag skryta med min svaghet”. Allt han har gjort och blivit utsatt för är ett vittnesbörd om något annat. Nå­gon annan har verkat i hans svaghet. Därför vill han skryta med sin svaghet.

Det motsvarar Jesu ord om att ”samla skatter i himlen”. Det han­d­lar in­te om egna meriter, utan vittnar om det nya livet i Kris­tus. Det innefattar för­visso både möda och ansträngning, men meri­terna har en annan källa än den egna kraften.

Detta nya eliminerar inte människans samverkan, men aktiverar den genom att människans synförmåga botas.

Människan kan se med ett ”ogrumlat” ögat, ett enkelt, helt och ode­­lat öga. Hon ser klart. Ögat ger hela kroppen ljus. Det belyser och väg­leder hela livet.

Det ”ögat” ser utan fördomar och illu­sioner, antingen man lever mitt i världen eller i öknen. Det kan se, bedöma och handla.

Ordet om det ”ogrumlade” ögat ”upptäcktes” av ökenfäderna. Alla dygder kunde leda vilse om de saknade denna klarsyn. Det­ta ”öga” väg­leder och ger de andra dygderna ljus.

De kallade denna dygd discretio, om­dö­mesförmå­gan, förmågan att se, bedöma och handla rätt. Genom den fann de den kungliga vägen mellan över- och under­drifter. Den lärde dem att skilja mel­lan andarna, sanningen från lögnen, väsentligt från ovä­sentligt.   

Gå­van ges åt den som ber om den och som praktiserar den på lyd­nadens och ödmjuk­hetens väg.

”Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus.”