Kortpredikan Jesu Hjärtas dag
– Hos 11:1,3-4,8c-9 Jes 12:2-3,bcd,5-6 (Resp.psalm) Ef 3:8-12,14-19 Joh 19:31-37 –
”När Israel var ung fick jag honom kär.” Profeten beskriver Gud som en som blivit förälskad. När kärleken inte tas emot beskriver han Gud som en moder. ”Jag lärde Efraim att gå, jag tog dem upp i mina armar. Med lena band drog jag dem, med kärlekens band.”
När det vore rättvist att straffa får vi se in i ett hjärta som våndas: ”Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar… med vrede vill jag inte komma.” När Gud måste vredgas strider det mot hans innersta vilja, trots att han inte kan blunda för det onda.
Aposteln talar ett annat språk, mera eftertänksamt. Han faller på knä, men vill få sina läsare att ”fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek”. Tankarna behöver förstå att det bara är en bråkdel av Guds kärlek som vi förstår.
Dagens evangelium talar ett tredje språk, konkret, kroppsligt, mänskligt, blodigt. Soldaten sticker upp den korsfästes sida. Kärleken rinner fram som blod och vatten ur Jesu hjärta.
Teologin lär oss att Jesu hjärta var oupplösligt förenat med Guds hjärta. Gud har antagit den mänskliga naturen. Hans kärlek har antagit Jesu mänskliga hjärta. Därför tillber vi Jesu hjärta.
Vad hindrar glädjen att rinna till i det egna hjärtat? Vi kan ju med förnuftet veta att Gud är kärlek, och ändå gå med tunga steg. Vari består motståndet mot Guds kärlek?
Cassianus identifierar detta ”motstånd” med ”böjelsen att synda”. Ju tydligare vi ser och känner det egna motståndet, desto närmare är vi glädjen. Rövaren på korset kunde säga: ”Vi lider vad våra gärningar är värda”. Han fick svar direkt. ”Idag skall du vara med mig…”
Insikten om ”motståndet” gör oss till botgörare, men en botgöring som leder till upptäckten av Guds kärlek. Den ödmjuke ”sörjer” över sitt motstånd, ty han har fått smak på glädjen. Också ”sorgen” blir ett verktyg.
”Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.”
Botgöraren öser vatten med fröjd ur frälsningens källor.
”I din kärleks strömmar stillas deras törst.”