– 2 Kor 3:15-4:1, 3-6 Ps 85:9ab-14 Matt 5:20-26

”Alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Her­rens här­lighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna här­lig­het som kommer från Herren, Anden.”

Det tredje kapitlet i andra korinthierbrevet har, med början hos Orige­nes, varit vägledande för kyrkans sätt att läsa den heliga Skrift och gö­ra det på ett andligt sätt. En slöja för våra ögon måste lyf­tas bort så att vi kan se.

Människan behöver få synförmågan tillbaka för att se det hon är ska­pad till, för att se ”Herrens härlighet”. Det börjar i hjärtat. Pau­lus sade att ett ljus hade ”lyst upp hans hjärta”.

Människan ”förvandlas och förhärligas” av det hon ser. Aposteln kallar det ”frihet”. 

Det ljuset sprider sig. ”Kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus”. Källan till all evangelisa­tion.

Det som hindrar kallar aposteln för en ”slöja över hjärtat”. Männi­skan ser inte om hon inte ser med hjärtat.

Cassianus säger att vre­de och dömande tankar förblindar. Bönen blir omöjlig.

Blindheten binder och fängslar. Motsatsen till frihet. Ing­en slipper ur detta fängelse innan hon ”betalt till sista ö­ret”. Ordet antyder skärsel­dens luttring och rening.

Botemedlet, den andliga smörjelsen, är att ”vända sig till Herren”. Till dess att ”slöjan tas bort”.

Förvandlingen sker genom läsning av Guds ord och i den heliga euka­ristin. För att vi skall se och förvandlas och bli lika honom som vi ser.

”Alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.”