Vid palmprocessionen: Mark 11:1-10

I mässan: Jes 50:4-7 Ps 22: 8-9,17-20,23-24 Fil 2:6-11 Mark 13:1-15:47

Inledningsord när kvistarna välsignas

Vi går in i Stilla veckan. Det är tillvarons Stora vecka, där all mänsklig ondska och synd drab­bar Jesus, och han besegrar den. Under denna vecka händer något som förvandlar maktbalansen i tillvaron. ”Från korsets träd regerar Gud”, sjunger en hymn. Några anar och sjunger det redan i förväg, när han rider in i Jerusalem, utan att de förstår allt då. Låt oss be om öppnade ögon så att vi kan hylla mänsklighetens sanne Herre och Ko­nung. 

Predikan

Passionsberättelsen har många mycket mänskliga inslag. Petri löfte och fall. Judas förräderi dyker upp i olika varianter i den mänskliga historien. Lärjungarnas svaghet i Get­sema­ne, där de inte orkar hålla sig vakna, är inte svår att känna igen i den egna historien. Pilatus förvåning över Jesu tystnad är heller inte svår att förstå. Soldater­nas hån och spydiga hyllning, folkets och de ledandes smädelser av den korsfäste – vi känner igen det både från historien och dagens medier. Passionsberättelsen är mänsklig, mycket mänsk­lig, nästan som en kort­form av den mänskliga historien.

    Men vi hörde också något mera, något som steg för steg går så mycket utöver det vanliga att det blir unikt. Kvinnan i Betania som smörjer Jesus med sin dyrbara nar­dus. Lärjungarna grälar på hen­ne. Många gör likadant idag när man menar att kyrkan smyckar sina byggnader och guds­tjän­s­ter med dyrbara ting och glömmer de fattiga. Det är inget lättlöst dilemma, men Je­sus tar emot hennes gåva som en smörjelse för sin begravning.

    När påskmåltiden skall beredas förstår vi att allt måste ha varit planerat redan i förväg. Det tycks finnas en dold regi bakom, någon som styr och leder allt­sammans. Jesus säger själv: ”Skriftens ord skulle gå i uppfyllelse”.

    När han i Getsemane uppmanar lärjungarna att vakna och när han själv går Judas och sol­daterna till mötes för att tas till fånga, verkar det snarast vara han själv som styr det som sker. Det be­tyder inte att hans ångest inte var verklig.

    Vid förhöret inför stora rådet blir Jesu egen roll ännu tydligare. Anklagelserna mot honom stämmer inte och först när Jesus svarar på överstepräs­tens fråga förs proces­sen vidare. Det är Jesu ord som avgör.

    Markus berättar om korsfästelsen med korta ord. Endast ett av Jesu ord på korset återges: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

    Den som tydligast bryter igenom det onda mörkret är en hednisk officer! ”När han såg Jesus ge upp andan på det sättet sade han: ’Den mannen måste ha varit Guds son.’” Det är med den be­kännelsen som Mar­kus har inlett sitt evangelium: ”Detta är glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son”. Officeren måste ha varit ödmjuk. Han fick trons ljus och gåva.

    Låt oss be om officerens tro. ”Herre, öppna mina ögon”. Och om mod att följa det vi har sett. Det är den ödmjukheten och den tron som upphöjs på tredje dagen och som för evangeliet vidare.

    Amen.