– Jes 1:10,16-20  Ps 50:8-9,16bc-17,21,21 Matt 23:1-12 –

”De säger ett och gör ett annat.”

Hyckleri kallas det. Allvarligast blir hyck­leriet när det har religiösa för­tecken. Je­sus talar med bitande iro­ni om ”breda böneremsor och stora man­tel­tofsar”. 

I teorin är alla eni­ga om att fördöma hyckleriet. Var finns proble­met? 

Inte heller profetens ord är kontroversiella: ”Upphör att göra vad ont är. Lär att göra vad gott och rätt är, visa förtryckaren på bättre vägar, skaf­fa den faderlöse rätt, utför änkans sak”.  

Inte heller här råder oenighet, åtminstone inte i teorin. Vari består egen­t­ligen problemet?

Profeten antyder det – ovillighet och motsträvighet att höra. Efra­ims bön (gårdagens kortpredikan) ställde diagnosen: ”lättjans, mod­löshetens, maktlystnadens och de tomma ordens ande”.

Prob­lemet sitter i människans hjärta. Ett hjärta som inte hör, ef­ter­som det är ockuperat av annat, till exempel att förfasa sig över religiöst hyck­leri. 

Kravet på ett rent hjärta ställs först på dem som har uppdraget att un­dervisa, vägleda och förmana. Aposteln Jakob säger att de skall få en ”strängare dom”.

Några måste ha detta uppdrag, att sitta ”på Moses stol” eller att tala i Kristi namn, men Jesus klargör att det är en tjänst. ”Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare.”

”Skänk mig, Din tjänare, kyskhetens, ödmjukhetens, tålamodets och kärlekens Ande.”

Vår Herre Kristus visade vägen genom att själv gå den.

Hans ödmjukhet är både vägvisande och livgivande. On­­da och döman­de tankar får inget fäste i den öd­mjuke.

”Låt mig se mina synder och inte döma min broder och syster.”

Vi läser Guds ord, vi ber och firar eukaristi för att bli delaktiga av Kristi ödmjuk­het.

”Ty välsignad är Du i evigheters evighet. Amen”