– 1 Mos 2:18-25 Ps 128:1-5 Mark 7:24-30 –

”Det är inte gott att mannen är ensam.” 

Ordet för ”man”, ”adám”, betyder här snarast ”män­niska” och är för­knippat med den jord, ”ada­má”, ur vilken människan skapats. Först senare skall ordet bli ett könsbestämt namn, Adam.

Människans ensamhet beskrivs som en brist, trots att det första kapitlet sade att ”allt var gott”.

Historiskt är denna ”andra” skapelseberättelse äld­re. Den ”första” ska­pel­seberättelsen i första kapitlet, återspeg­lar en senare och mera ge­nomreflekterad insikt om förhållandet mellan man och kvinna. Den­na kom att placeras först. 

Det andra kapitlet visar att den­­na djupare insikt behövs. Männi­skans ensamhet be­skrivs som en brist. Något fattas. Djuren, som människan får namnge, kan inte fylla bristen.

Det behövs något som till sitt väsen är jämlikt. Det beskrivs med ett drastiskt bild­språk: ”ben av mina ben och kött av mitt kött”. Man och kvinna är fullkomligt jämlika i sin inbördes olikhet, kal­lade att komplettera och ge sig hän åt var­an­d­ra.

När man och kvinna förenas blir de ”ett kött”. I den fullständiga hängi­vel­sen åt varandra fullbordas de ock­så som personer.

Både som personer och i sin hängivelse återspeglar de den Heliga Tre­enighe­ten.

Så bekräftas vad första kapitlet sade, att Gud skapade man och kvinna till sin avbild och likhet, ”till man och kvinna ska­pade han dem”.[2]

Kyrkofäderna såg det också som en profetia om förhållandet mel­lan Kristus och Kyrkan. Kristus blir ”ett kött” med människorna när han blir människa. Genom dopet gör han dem till lemmar i sin kropp.  

I den heliga eukaristin manifesteras både den nya människan och den nya gemenskapen, den heliga Kyrkan. Den växer till och föregriper den nya skapelsen där Gud blir allt och i alla.

---

[1] Han blev verktyget för att Benedictus regel infördes i alla europeiska kloster. Har kallats ”Benedictus II”. Avled som abbot i klostret Kornelimünster vid Aachen 821.

[2] Vidare om detta i Johannes Paulus II ”Kroppens teologi”. WWW.kroppensteologi.se