Kortpredikan
– Heb 2:5-12 Ps 8:2a,5,6-9 Mark 1:21b-28 –
Den åttonde psaltarpsalmen förundras över att Gud ”tagit sig an” människan. ”Du gjorde honom nästan till Gud”.
Psalmen kallar honom också ”människoson” och vi anar en djupare mening. Hebreerbrevet återger psalmen enligt den grekiska översättningen: ”En liten tid lät du honom vara ringare än änglarna”. Inkarnationen skymtar fram.
Psalmen kan fortsätta: ”Med härlighet och ära krönte du honom, allt lade du under hans fötter”. Psalmen blir ännu ett bibliskt vittnesbörd om den Herre som brevets inledning förkunnar som Guds Son.
Vi är inte där riktigt än. ”Ännu ser vi inte att allt har lagts under honom”. Brevet talar om att han blev ”fullkomnad genom lidande”, men fortsätter: ”Mitt i församlingen skall jag sjunga ditt lov.”[1]
Från början är det ett citat från Psalm 22, som Jesus ber från korset. Den övergivnes rop, ”Varför har du övergivit mig?”, kulminerar i lovsång. Citatet blir en profetia om hans uppståndelse, men också om Kyrkans lovsång.
Hans lovsång hörs ”mitt i församlingen/kyrkan”. Hans lovsång blir Kyrkans lovsång, frukten av hans framburna offer och av lemmarnas delaktighet i detta offer. Hans röst hörs i lemmarnas röst.
När Jesus driver ut den orene anden ur den besatte, läggs det onda ”under hans fötter”, som profeten hade sjungit i psalmen.
Samma befrielse sker när den troende avvisar onda tankar ur det egna hjärtat genom att ta sin Herres ord i sin mun: ”Tig! Far ut!”
Det eukaristiska offret är den gudomliga lovsångens källa och kulmen. ”Varje liturgisk handling är ett handlande av Kristus, prästen, och av hans kropp, som är kyrkan.”[2]
Kristus sjunger sin lovsång ”mitt i församlingen” när den frambär hans offer och gör hans lovsång till sin. Kristi röst hörs i lemmarnas lovsång.
”Mitt i församlingen skall jag sjunga ditt lov.”
[1] Bibel 2000 har följt den gammaltestamentliga översättningen, i tempelskaran, men den grekiska översättningen säger i kyrkans mitt.
[2] Andra Vatikankonciliets Konstitution om den heliga liturgin, 7.
