Jes 40:25-31 Ps 103:1-4,8,10 Matt 11:28-30

”Så stor är hans makt, så väldig hans kraft, att inte en enda uteblir.”

Profeten undervisar om Guds väldiga storhet och kraft. ”Lyft upp era ögon mot höjden och se: vem har skapat allt detta?”

Detta väldiga kun­de göra den enskilda och ”lilla” människan ointressant och försum­bar. Men det är tvärtom. Guds storhet och allmakt är inte kall och omänsk­lig, Tvärtom visar den sig i att ”inte en en­da uteblir”. ”Han nämner dem alla vid namn.”

Det är begripligt att israeliterna greps av vanmakt när de satt i den ba­bylo­niska fång­enskapen och var berövade både sin stad och sitt tem­pel.

Profeten beskriver vägen tillbaka: ”De som väntar efter Herren hämtar ny kraft.” Denna ”väntan” kan motiveras redan av mentala skäl. Stillhet gene­rerar styrka. Utan advent ingen jul.

Men profeten bygger det på sann kunskap om Gud. Okunskap är ett hinder för att hålla ut i tron. Därför måste vår tro bygga på tillförlitlig kun­skap om Gud, inte på känslan.

Vi finner den redan hos profeterna. Kapitel 40-55 i Jesajas bok kallas med goda skäl ”Tröstens bok”. Samma kunskap, om än med torrare ord, är sam­lad i Ka­tekesen, till exempel dess under­visning om ”Den allsmäktige” (art. 268-278) 

Jesus ord om att ta på oss hans ok och lära av honom bygger på san­ningen.

Att tro på honom, att ”vänta” på honom är att låta hans ”kraft” fylla den egna svagheten. ”De som väntar efter Herren hämtar ny kraft.”

”Så stor är hans makt, så väldig hans kraft, att inte en enda uteblir.”