1 Mos 3:9-15,20  Ps 98:1-4 Ef 1:3-6, 11-12 Luk 1:26-38 –

Maria visste och sjunger profetiskt att alla släkten skall prisa hen­ne salig. Steg för steg har kyrkan förstått hennes roll i frälsning­en.

Ängelns hälsning, ”Var hälsad, du högt benådade”, rymmer mer än en vördnadsfylld hälsning. Maria är helt fylld av nåd från första ögon­blicket av sin tillbli­velse.

Genom sin sons verk är hon, liksom ”i förväg”, ”med tanke på att Kristus skulle dö för alla människor”, helt och hållet be­friad från ursyndens fläck och gjord till en värdig boning för sin gu­­­dom­lige Son.

Därför kan Anselm, benediktinen i Canterbury, säga: ”Gud, som har frambringat allt, ville själv fram­­­­gå ur Maria”.

Hon blir det bästa värnet för människoblivandets verklighet och därmed för människans okränkbara stor­het. ”Gud födde ho­nom (Logos, Guds eviga Ord), genom vilken allt har bli­vit till. Ma­ria födde honom, genom vilken allt har blivit frälst.”

Genom Eva kom synden och döden över alla män­niskor. Maria, den nya Eva, förmedlar nåden och återställer livet.

Det sker inte per automatik. Maria blir genom sitt ”ja” medarbe­tare till sin Son i hans kamp mot djävul, synd och död.

”Hennes moderskap i nådesordningen”, från bebådelsen till kor­set, skall, enligt konciliefäderna, ”fortsätta utan avbrott till dess alla utvalda fullkomnats för evigt”.

Maria personifierar Kyrkan och Kyrkan känner igen sig i Maria.

Kyrkans eukaristiska bön inför korset ljuder i varje ”Var hälsad Maria… Heliga Maria Guds moder, bed för oss syndare, nu och i vår dödsstund”.

Bönen är besvarad. De som med Maria ”satt sitt hopp till Kristus” står ”heliga och fläckfria” inför ho­nom och kan sjunga den nya sången i den heliga eukaristin.