– Mik 7:14-15,18-20 Ps 85:2-8 Matt 12:46-50 –

Profeten Mika talar om en avskild boning i skogen, där Gud vak­tar och vallar sin hjord. Där skall de befrias liksom när fol­ket drog ut ur Egypten. Där skall de få se underbara ting.

Han beskriver deras förundran – ”Vem är en sådan Gud som du? – du som förlåter kvar­levan av din arvedel dess missgärning… du skall kasta alla deras syn­der i havets djup.” De får smaka samma trofasthet som Gud en gång visade Ab­ra­ham och Jakob.

I evangeliet hör vi hur planen fullbordas och vidgas. Jesus säger: ”Den som gör min him­melske faders vilja är min bror och syster och mor.”

Förlåtelsens nåd fullbordas i dem som tar emot den och överlåter sig åt Guds vilja.

De blir inte bara Jesu ”bror” och ”syster”, utan ock­så hans ”mor”. De blir medarbetare i den kyr­­ka som föder nya barn och växer till.

I veckans kollektbön ber vi: ”skänk oss allt mera av din Andes gå­vor, så att vi brinner av tro, hopp och kärlek och aldrig tröttas i din tjänst”.

I avskildheten och tystnaden växer förundran.

”Vem är en sådan Gud som du?”