Apg 13:13-25 Ps 89:2-3,21-22,25,27 Joh 13:16-20

Paulus för evangeliet vidare. Nu till Antiokia i Pisidien, i hjärtat av Mind­re Asien. Som vanligt uppsöker han synagogan och börjar med att kort återge Guds historia med sitt utvalda folk, med början i Egyp­ten.

När han kommer till konung David märker vi att hans röst blir särskilt ivrig. Han citerar psalm 89 i Psaltaren, dagens responsoriepsalm, där Herren själv säger: ”Jag har funnit David, en man efter mitt sinne”.

Psalmen ger David messianska drag. David pekar profetiskt fram mot Messias och hans unikt nära relation till Gud: ”Han skall kalla mig så: Du min fader”. – Den troende hör redan Nya Testamentets vittnesbörd om Jesus som Faderns Son.  

Hans åhörare i synagogan känner sina psalmer och nu kan Paulus fortsätta: ”Det är bland hans efterkommande som Gud har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus, vars framträdande Johannes förbe­red­de.”     

Jesu lärjungar tror på honom som Messias, men behöver ändå föras vidare i tron. Han säger: ”Den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig”.

Tron och efterföljelsen drar in lärjungarna i detta mottagande och den­na delaktighet. Guds folks histo­ria, hans heliga historia och plan med sitt folk.

Redan psalm 89 uttrycker det profetiskt: ”Jag vill sjunga om Herrens nå­de­gär­ningar i evighet.”

Det är vad Kyrkan gör i den heliga eukaristin, men nu genom närvaron av ho­nom som till sitt innersta är ett med Fadern.

I kollektbönen påminner Kyrkan oss om trons hisnande storhet: ”Du som i den nya skapelsen (det syftar på påsken) har gi­vit människan en värdighet långt högre än den första”.

Och i slutbönen: ”Du som i Kristi uppstån­del­se har rest oss upp och skänkt oss evigt liv, låt påskens gåvor bära frukt i våra liv och brödet från himlen ge kraft att fullborda vår vandring hem till dig ”.

I den heliga eukaristin fullbordar Kyrkan psalmistens lovsång: ”Jag vill sjunga om Herrens nå­de­gär­ningar i evighet.”