Kortpredikan

– Jer 11:18-20 Ps 7:2-3,9b-12 Joh 7:40-52 –

Går det att distansera sig från talet om och tanken på Covid-19 i dessa tider? Den som sitter vid sin dator, som när denna kortpredikan förbereds, har bara ett knapptryck till de senaste nyhe­terna och de många kom­mentarerna.

Distans är nödvändigt för att inte gå under. Tänk om vi var lika angelägna att undvi­ka smittan från den verklige fienden. Någon gav rådet att begränsa ny­hetsintaget till en gång om dagen.

Hela tiden, inte minst i kristider, hörs Guds ömsinta fråga, hans allvarliga ma­ning och hans hisnande budskap till människan: ”Var är du? Vänd om till mig! Guds rike är nära.”

Inga säkerhetsåtgärder är viktigare än att lyssna till Guds ord. Kyrkans mäss­texter under fastetiden, vad kan vara mera pass­ande?

Det finns i GT inte bara profetiska ord och texter. Det finns män­niskor vilkas liv och livsöde är profetiska. Jona, Josef i Egypten med flera. Jeremia hör till de tydligaste. 

Gud lade sina ord i hans mun för att rycka upp och bryta ner allt som stred mot det förbund som Gud hade ingått med sitt folk. Men fol­kets ledare ville inte lyss­na. Tvärtom ville de röja profeten ur vä­gen.

Jeremia viker inte från sin kallelse. När han försöker tiga blir det som en eld i hans inre. Han kallar sig ett ”oskul­d­s­­­fullt lamm som förs bort för att slaktas”. 

Hans ord om Jerusalem skulle gå i uppfyllelse. Jerusalem ”bröts ner”.

Än­då ger han hopp. Domsorden är inte Guds sista ord. Sta­den skall åter byg­gas upp. Profeten skulle också ”bygga upp och plan­te­ra”.

Jesu ord påverkar dem som hör dem. De som ski­ckas ut för att fånga honom kommer tillbaka tomhänta. ”Aldrig har någon män­niska talat som han.” Men meningarna är delade och de som vill lyssna på allvar avvisas och hånas.

Det finns något som måste brytas ner för att vi skall höra. Vi måste inte bara vakna upp. Vi måste hålla oss vakna och vara stilla till dess att ordet når fram och in i hjärtat.

Vad som väntar kallas ett nytt liv. Det ges som en förunderlig gåva. Och har sin källa i Kristi påsk.  

Vi föregriper det i varje eukaristi. ”Din död förkunnar vi, Herre, och din upp­stån­delse bekänner vi.”