– 5 Mos 4:1,5-9 Ps 147:12-13,15-16,19-20 Matt 5:17-19 –

”Vilket annat stort folk finns, vars gudar är det så nä­ra som Herren, vår Gud, är oss, så ofta vi åkallar honom?”

Mose jämför Israels tro med andra folks tro.  

Det tyngsta argumentet för Israels tro är inte Guds upphöjda storhet, utan hans närhet. Den sanne Guden som står över allt efter­som han har skapat allt, den Gud som ”är”, har kommit ”nära”.

Gud har inte bara gripit in och befriat sitt folk ur slaveriet i Egypten. Han har inte bara givit folket sin lag och ingått förbund med dem vid Sinai. Kulmen på och meningen med hans väldiga gärningar och hans lag är att komma folket ”nära”.   

Det som antyds i Gamla Förbundet når sin fullbordan i Jesus, som har kommit för att ”uppfylla lagen eller profeterna”.

Hans påsk, hans död och uppståndelse, är den fullbordade befrielsen ur det andliga slaveriet.

Hans undervisning om kärleken sammanfattar lagen. Det sker genom hans Ande, som tar sin boning i de troendes hjärtan. ”Guds kärlek är ingjuten i våra hjärtan genom den helige Ande.”

Han kommer sitt folk nära ”så ofta vi åkallar honom”. Denna ”åkal­lan” har sin källa och höjdpunkt i den heliga eukaristin och fortsätter i hjärtats ständiga bön. – Han i oss, vi i honom.

”Vilket annat stort folk finns, vars gudar är det så nära som Herren, vår Gud, är oss, så ofta vi åkallar honom?”