2 Söndagen i Advent

Jes 11:1-10 Rom 15:4-9 Matt 3:1-12

Yxan är redan satt till roten

Det är inte svårt att föreställa sig vad evangelisten Matteus berättar. Vi kan se det för våra ögon. Johannes Döparen träder fram i Judeens öken vid floden Jordan. Redan platsen förkunnar. Det är inte en akademisk aula, inte ett debattforum, utan öken och vatten. Hans kläder talar samma språk. De är av kamelhår, sammanhållna av ett läderbälte, i profeten Elias fotspår. Vi får också veta vad han lever av. Inte julbord, men gräshoppor och vildhonung.

Ändå tycks det inte avskräcka människor i stora skaror att söka sig till honom. Folket i Jerusalem och hela Judeen och trakten kring Jordan kommer ut för att lyssna. Och de nöjer sig inte med att bara lyssna, så där lagom intresserade på det senaste nya. Det står att de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan. Den ene efter den andre avlägger en slags bikt. Johannesdopet är inte det kristna dopet, utan ett reningsdop, som bekräftelse på omvändelsen.

Johannes predikan är kortfattad och enkel. ”Omvänd er. Himmelriket är nära.” Omvänd er – vänd er bort från det onda, och gör det goda. Vänd er bort från det onda i tanke, ord, gärning och underlåtelse. Gör det goda i kärlek till Gud och till din nästa.

Denna omvändelse måste ske nu, säger han, ty Himmelriket är nära. Han antyder ett rike där endast Guds goda vilja sker och råder. Där inget ont hör hemma. Innan det riket kan upprättas måste därför en rening och ett åtskiljande äga rum, en dom, som skiljer de onda från de goda. Den som inte bär god frukt skall kastas i en eld som aldrig slocknar. Han liknar den onda frukten vid agnar som skiljs från vetet när det kastas upp i luften av kastskoveln och förs bort av vinden. Den goda frukten, vetet, skall samlas in i ladan, en annan bild för Himmelriket.

Evangelisten tillfogar att Döparen är förutsagd av profeten Jesaja, som kallar honom ”en röst i öknen”. Rösten ropar: ”Bana väg för Herren”.

Vi hör inte detta så ofta idag, att människan måste vända om. Oftare hör vi att det är bra som det är. Gud älskar oss som vi är. Det är sant, men inte hela sanningen, ty det är just den gudomliga kärleken som inte kan nöja sig med att låta synderna råda och växa. Hans kärlek är en eld som förtär det onda och är outhärdlig för dem som låter det onda finnas och styra. Har människan inte vänt sig bort från sina synder förgås hon själv också, just av den gudomliga kärlekens eld. Därför är det av omsorg om människan som han skickar profeter som vägröjare.

Johannes Döparen ser att det bland folket också står fariseer och saddukeer. De hade teologiska kunskaper och var ivriga att människor följde lagen. Men de möts inte av vänliga välkomstord för att de kommit ut i öknen. De får inga komplimanger för sin iver att hålla lagen. De kallas ”huggormssyngel”, ”huggormars avföda” (1917), ”vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden?” Ju mer man vet och ju ivrigare människan är att följa lagar och bud, desto större är risken för högmod och förhävelse. De saknade inte bara rättvisa i sin iver för lagen, utan också barmhärtighet och ödmjukhet, de viktigaste frukterna av äkta omvändelse. De trodde sig vara på den säkra sidan, eftersom de var Abrahams barn, men får höra att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av de stenar som ligger vid flodstranden. Varje träd som inte bär god frukt, säger Johannes, skall huggas bort och kastas i elden.

Så ger han förklaringen till sin predikan. Han döper i vatten för omvändelsens skull. Han är vägröjare. Men efter honom kommer den som är starkare än han. Johannes är inte ens värdig att ta av honom hans sandaler. Den som kommer efter honom skall döpa med helig Ande och eld. Han skall säga det avgörande och slutliga Ordet. Matteus berättar det i slutet av sitt evangelium, när Människosonen skall kalla alla folk till doms. Den dom som föregår upprättelsen av hans eviga rike.

I första läsningen hörde vi profeten Jesaja tala om detta rike. Han talade om honom som växer fram ur Jishais avhuggna stam. ”Han är fylld av Herrens ande, vishetens och insiktens ande, klokhetens och kraftens ande, kunskapens och gudsfruktans ande”. Så hör vi att han också är en rättvis domare. ”Han dömer inte efter skenet, skipar inte rätt efter rykten. Rättvist dömer han de svaga, med oväld skapar han rätt åt de fattiga i landet. Rättvisan är hans bälte, troheten bär han kring livet.” Så antyder profeten det som Döparen kallade Himmelriket. ”Vargen skall bo med lammet, en liten pojke skall valla både kalv och lejon. Spädbarnet skall leka vid ormens håla, ett barn sticka handen i kobrans bo. ”Ingenstans på mitt heliga berg skall ske något ont eller vrångt, ty kunskap om Herren skall uppfylla landet, liksom havet är fyllt av vatten.” Allt är naturligtvis bilder, men bilderna ger en skymt av verkligheten, det Johannes kallade Himmelriket.

Detta är vår kristna tro. Den som Johannes vittnade om och beredde väg för. Himmelriket är nära i den Jesus vars födelse vi snart skall fira. Är det inte skäl nog till beredelse och omvändelse?

Jag kan inte säga det med andra ord än de Johannes använde: ”Omvänd er. Himmelriket är nära.”

Amen.