– Hes 24:15-24 5 Mos 32:18-21(Resp.psalm) Matt 19:16-22 –

Profeten får utföra en symbolisk handling, som ett tecken för fol­ket. Hans hustru dör, hans ”ögons lust”, och han får inte ens hålla dödsklagan och sorgefest för henne.

Folket frågar vad tecknet betyder. Folket skall berövas det som är dem kärare än något annat, staden och dess tempel. Babylo­ni­er­nas belägring av staden har inletts. Slutet närmar sig. Folket får bara ”försmäktande” åse vad som skall ske. ”Hesekiel skall va­ra ett tecken för er.”

”Du glömde Gud, som hade gett dig livet. Med ett dåraktigt hed­na­folk skall jag förtörna dem.”

Mannen i evangeliet ”gick sin väg bedrövad.” Han kom med en iv­rig fråga om hur han skulle ”få evigt liv”. Han kan ärligt säga att han hållit buden. Men en fågel kan vara bunden av den tunnaste tråd. Det står att ”han ägde mycket”.

Vi får inte veta vad som hände med honom. Bara att han gick sin väg bedrövad.

Han kunde ju inte ens ”sörja”. Då hade han ju avslöjat sig. Han hade själv ställt frågan och kunde inte börja argumentera.

Hans hjärta hindrade honom att ta emot svaret. Hans bedrövelse avslöjar en inre bundenhet. I hans fall gällde det ägodelar. Det kan också gälla annat.

Så nära och ändå så långt borta. Så ivrig och ändå så bunden.

Må evangeliet fortsätta att avslöja våra bindningar.

Svaret mås­te vi själva ge.

”Vill du…?”