– Apg 4:13-21 Ps 118:1,14-21 Mark 16:9-15 –
De äldste och skriftlärda kan inte förneka att ett märkligt underverk har skett genom Petrus och Johannes. De förbjuder de två apostlarna att tala mera ”i det namnet”.
De ”enkla och olärda” apostlarna svarar då de den prästerliga och teologiska eliten: ”Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom”.
”Tänk efter själva”. Apostlarna hänvisar till något i människan som kan förstå att sanning och rätt inte får hanteras hur som helst av människor.
Människan vet, när hon tänker efter, att hon har ett samvete som hon är skyldig att lyda.
När staten utövar makt, är denna makt underordnad sanningen och rätten. Katolsk tradition kallar det ”den naturliga lagen”.
När de som har makten sätter sig över denna lag skadar de där-med sin egen auktoritet. Ett sådant ”självskadebeteende” växer fram när man talar om ”rätten” till abort och rätten att själv avsluta sitt liv.
Det gäller också den enskilde i hans inre urskiljning mellan de egna tankarna och hennes samvete. Samvetet är något mera och högre än människan själv. Också i vårt inre måste vi lyda Gud mer än människor.
Jesus kallar sig själv sanningen. Men han vädjade också till det samvete och den frihet som Gud har gett människan. Han säger: ”Den som är av sanningen han hör min röst.”
På den yttersta dagen skall denna sanning döma levande och döda.
Då skall det klargöras vem som avvisade sanningen och följde den egna viljan, och vem som kände igen sanningen och följde den.
Enligt CS Lewis kommer det på den dagen bara att finns två slags människor, de som säger till Gud: ”Ske din vilja”, och de till vilka Gud tvingas säga: ”Ske din vilja”.
