PÅSKDAGEN

Apg 10:34a,37-43 Ps 118: 1-2,16-17,22-23 Kol 3:1-4 Joh 20:1-9

Håll dig vaken så att Kristus får fullborda sitt verk

”Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig.” – det var påsknattens budskap. Påskda­gen fullbordar detta budskap, men högmässan använ-der en stillsammare ton­art än den mera dramatiska påskvakan.

    När påskljuset välsignades hör­de vi en vers ur psaltaren (139): ”natten skall bli lys-ande som da­gen”. Kristus upp­stod i den första påsknattens mör­ker. ”Natten blev lysande som dagen”. I den­na hög­mässas in­gångs­­vers (introitus) använder kyrkan någ­ra and­ra verser ur samma psalm. Kristus säger lågmält till kyrkan: ”Jag är upp­stånden, jag är än­nu hos dig”. Så svarar Kyrkan: ”Du håller din hand över mig. Underbart har din kunskap blivit uppenbarad”.[1]Kristi uppståndelse beskrivs som en tyst och omslut-ande närvaro. Den Uppståndne kan jäm­föras med luften som vi både om­ges av och andas in för att kunna leva. Jesus har ju lovat: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut”. Han ger människan liv, men ett liv som övergår det fysiska liv som ju slutar med döden. Den levande Kristus full­bor­dar människans liv. Eftersom han är Guds Son får människan del i Guds liv, hon görs gudomlig. Nu och då hör man människor vittna om en slags avundsjuka på de kristna. De önskar att de hade tron. Aposteln Paulus säger att skapel­sen suckar och längtar efter Guds barns frihet.

    Kristus har gått in i tiden. Vi ser det på påskljuset. Det tecknades med ett av hans namn, Alfa och Omega, begynnelsen och änden. Men mellan A och O ser vi det innevaran­de årtalet. Han som är början och slutet har gått in också i detta år 2026. ”Jag är än­nu hos dig”, som vi sjöng i ingångsversen.

    Fem symboliska ”rökelsekorn” stacks in i korset. De symbo­lise­rar Jesu sår, genom vilka vi blir helade. Vi böjde knä för korset på Långfredagen. Man kan göra det också för påsklju­set. Det lyser för att bota våra sår, förjaga allt vårt mörker och all vår bedrö­ve­lse.

    I den första läsningen hörde vi Petrus predika. En tid efter den första pingsten sammanfattar han Jesu liv, från dopet i Jordan fram till korsfäs­telse och uppstån­delse. Denne Je­sus, som vandrade omkring och gjorde gott, häng­de de upp på en träpåle och döda­de. Men Gud upp­väck­­te honom på tredje dagen. Guds kärleksfulla plan är star­kare än orätt och våld, även om det inte alltid ser ut så. De som åt och drack med honom efter hans upp­stån­delse, de fick uppdraget att säga: ”Var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn”. Det gäller alla som korsfäste ho­nom, det är alla vi syn­da­­re. Han bad för oss och betalade med sitt liv. Bö­nen besvarades av hans Fader genom att låta honom upp­stå från de döda och för­jaga människans mörker. Påsk­bikten kan avläggas också efter påsk, fram till Heliga Trefaldighets dag.

    I responsoriepsalmen ur psaltaren 118 sjöng vi om ”stenen som husbyggarna ratade”. Jesus liknas vid en sten för ett bygge. När människorna avvisade honom som Gud hade sänt, förvandlades ste­nen till en hörnsten i ett nytt tempel, hans heliga Kyr-ka. Sådan är Guds vid­underliga förmåga att förvandla mör­ker till ljus.

    Före evangeliet sjöng vi Påsksekvensen. Genom att växla mellan låga och höga to­ner uttrycker hymnen hur död och liv gick i när­kamp.

     Hymnen förbereder påskevangeliet i evange­listen Jo­hannes stillsamma vari­ant, utan jordbävningar och vakter som faller till mar­ken. Steg för steg beskrivs hur Jo-hannes själv kommer till tro. Vi får veta att Jo­han­nes sprang fortare än Petrus till gra-ven. Fäderna för­klarar denna säregna och smått ko­mis­ka in­formation med att Johannes hade större kärlek. Det är kärlekens iver som driver honom, de snabba fötter som den he­lige Benedictus talar om hos den broder som lever i lydnad. Om portvakten säger han: ”Han skall ge besked i all vän­lighet och gudsfruktan, snabbt och med kärlekens iver”. Hur skulle Petrus kun­na springa snabbt? Han som förnekat sin Herre hade ju dåligt samvete. Så­dant gör ste­gen tunga. Medan Jo­han­nes stod vid korset tillsam­mans med Maria. Fram­komna till gra­ven är dock Pet­rus den modi­ga­re och vågar sig först in. Han ser bindlarna och hu­vudduken, den senare ordent­ligt hop­rullad på ett ställe för sig. Då gick också Johan­nes in. Det är han som skrivit detta evangelium. Han skriver enkelt om sig själv: ”han såg och trodde”. Kanske gick han hem till Maria och be­rätta­de. Enligt Jesu ord från korset fick hon ju sitt hem hos honom.

Påskljuset står kvar i kyrkans mitt hela påsktiden. Ljuset förkunnar det vi sjöng i in­gångs­versen: ”Jag är uppstånden, jag är ännu hos dig”. För att fullborda sitt verk, för att fullborda sin förvandling av våra liv. Må vi hålla oss vakna så att Kristus kan fullborda sitt verk i oss.

Lovad vare du, Herre, som vill att våra liv skall fullbordas i dig!

       Amen. Halleluja!


[1] En bearbetning av Psalm 139: 18, 5-6.