Apg 10:34a,37-43 Ps 118: 1-2,16-17,22-23 Kol 3:1-4 Joh 20:1-9
Håll dig vaken så att Kristus får fullborda sitt verk
”Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig.” – det var påsknattens budskap. Påskdagen fullbordar detta budskap, men högmässan använ-der en stillsammare tonart än den mera dramatiska påskvakan.
När påskljuset välsignades hörde vi en vers ur psaltaren (139): ”natten skall bli lys-ande som dagen”. Kristus uppstod i den första påsknattens mörker. ”Natten blev lysande som dagen”. I denna högmässas ingångsvers (introitus) använder kyrkan några andra verser ur samma psalm. Kristus säger lågmält till kyrkan: ”Jag är uppstånden, jag är ännu hos dig”. Så svarar Kyrkan: ”Du håller din hand över mig. Underbart har din kunskap blivit uppenbarad”.[1]Kristi uppståndelse beskrivs som en tyst och omslut-ande närvaro. Den Uppståndne kan jämföras med luften som vi både omges av och andas in för att kunna leva. Jesus har ju lovat: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut”. Han ger människan liv, men ett liv som övergår det fysiska liv som ju slutar med döden. Den levande Kristus fullbordar människans liv. Eftersom han är Guds Son får människan del i Guds liv, hon görs gudomlig. Nu och då hör man människor vittna om en slags avundsjuka på de kristna. De önskar att de hade tron. Aposteln Paulus säger att skapelsen suckar och längtar efter Guds barns frihet.
Kristus har gått in i tiden. Vi ser det på påskljuset. Det tecknades med ett av hans namn, Alfa och Omega, begynnelsen och änden. Men mellan A och O ser vi det innevarande årtalet. Han som är början och slutet har gått in också i detta år 2026. ”Jag är ännu hos dig”, som vi sjöng i ingångsversen.
Fem symboliska ”rökelsekorn” stacks in i korset. De symboliserar Jesu sår, genom vilka vi blir helade. Vi böjde knä för korset på Långfredagen. Man kan göra det också för påskljuset. Det lyser för att bota våra sår, förjaga allt vårt mörker och all vår bedrövelse.
I den första läsningen hörde vi Petrus predika. En tid efter den första pingsten sammanfattar han Jesu liv, från dopet i Jordan fram till korsfästelse och uppståndelse. Denne Jesus, som vandrade omkring och gjorde gott, hängde de upp på en träpåle och dödade. Men Gud uppväckte honom på tredje dagen. Guds kärleksfulla plan är starkare än orätt och våld, även om det inte alltid ser ut så. De som åt och drack med honom efter hans uppståndelse, de fick uppdraget att säga: ”Var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn”. Det gäller alla som korsfäste honom, det är alla vi syndare. Han bad för oss och betalade med sitt liv. Bönen besvarades av hans Fader genom att låta honom uppstå från de döda och förjaga människans mörker. Påskbikten kan avläggas också efter påsk, fram till Heliga Trefaldighets dag.
I responsoriepsalmen ur psaltaren 118 sjöng vi om ”stenen som husbyggarna ratade”. Jesus liknas vid en sten för ett bygge. När människorna avvisade honom som Gud hade sänt, förvandlades stenen till en hörnsten i ett nytt tempel, hans heliga Kyr-ka. Sådan är Guds vidunderliga förmåga att förvandla mörker till ljus.
Före evangeliet sjöng vi Påsksekvensen. Genom att växla mellan låga och höga toner uttrycker hymnen hur död och liv gick i närkamp.
Hymnen förbereder påskevangeliet i evangelisten Johannes stillsamma variant, utan jordbävningar och vakter som faller till marken. Steg för steg beskrivs hur Jo-hannes själv kommer till tro. Vi får veta att Johannes sprang fortare än Petrus till gra-ven. Fäderna förklarar denna säregna och smått komiska information med att Johannes hade större kärlek. Det är kärlekens iver som driver honom, de snabba fötter som den helige Benedictus talar om hos den broder som lever i lydnad. Om portvakten säger han: ”Han skall ge besked i all vänlighet och gudsfruktan, snabbt och med kärlekens iver”. Hur skulle Petrus kunna springa snabbt? Han som förnekat sin Herre hade ju dåligt samvete. Sådant gör stegen tunga. Medan Johannes stod vid korset tillsammans med Maria. Framkomna till graven är dock Petrus den modigare och vågar sig först in. Han ser bindlarna och huvudduken, den senare ordentligt hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också Johannes in. Det är han som skrivit detta evangelium. Han skriver enkelt om sig själv: ”han såg och trodde”. Kanske gick han hem till Maria och berättade. Enligt Jesu ord från korset fick hon ju sitt hem hos honom.
Påskljuset står kvar i kyrkans mitt hela påsktiden. Ljuset förkunnar det vi sjöng i ingångsversen: ”Jag är uppstånden, jag är ännu hos dig”. För att fullborda sitt verk, för att fullborda sin förvandling av våra liv. Må vi hålla oss vakna så att Kristus kan fullborda sitt verk i oss.
Lovad vare du, Herre, som vill att våra liv skall fullbordas i dig!
Amen. Halleluja!
[1] En bearbetning av Psalm 139: 18, 5-6.
