– 2 Sam 7:4-17 Ps 89:4-5,27-30  Mark 4:1-20 –

David vill bygga ett tempel åt Herren, men han har ännu inte för­stått Herrens storhet.

Visst, ett hus skulle byggas av hans son Sa­lo­mo, men det har en djupare mening och måste förstås på ett andligt sätt.

Templet som Salomo skall bygga, pekar fram mot det hus som Gud själv skall bygga.

Kristus, Guds Son och född som människa av Davids ätt, skall bygga detta hus. Det ”skall bestå till evig tid”. ”Dödsri­kets portar skall inte bli kyrkan övermäktiga.”

David och Thomas av Aquino kan tyckas ha föga gemensamt. David var krigare. Tho­mas kämpade på tankarnas slagfält.

Men liksom David sjöng och diktade psalmer, diktade ock­så Tho­mas hym­ner, bland annat till Kristi Kropps och Blods hög­tid.

Thomas fick av Gud veta att det han skrivit var till Guds ära, men ändå ett intet. Efter att under en mässa hade fått en vision, kalla-de Tho­mas allt han tänkt och skrivit för ”idel halm”.

Tomas Merton berättar om det, men tilläg­ger: ”Akta er för den som säger att skolas­tisk teolo­gi är idel halm innan han har be­svärat sig med att läsa något av den”.

Det råder ingen motsättning mellan tro och förnuft, men tanken måste förbli en ödmjuk tjänarinna för att kunna vittna om trons omätbara stor­het.

Thomas förstummas inför trons storhet. David blir ett vittne om nådens ofattbara gåva.

Guds ord ”bär frukt trettiofalt, sextifalt och hundrafalt”.

Helgonen vittnar om det.