– 1 Sam 9:1-4,17-19; 10:1a Ps 21:2-7 Mark 2:13-17 –

Antonius träffades av kallelsen till fullkomlighet, kallelsen att bli hel och helad, fri från splittring och halvhet.

Han fick kämpa mot demo­ner­­­na i form av onda tankar. Antonius säger: ”De är svaga och kan inte annat än hota. Vi skall inte alls vara rädda för dem.”

Antonius slår ett korstec­ken och de­monerna flyr. De känns igen på sin frukt, ”mod­lös­­het i själen, upp­rörd­het och oreda i tankar­na”.

De goda andarna ger ”outsäglig glädje, tillförsikt, sin­nesnärvaro, lugn tankeverksamhet”.

Saul var ”ståtlig och stilig… huvudet högre än allt folket.” Gud utvalde honom att styra sitt folk som dess konung.

Uppdraget att leda är en gåva, en god gåva, men den begåvade och starke kan förföras. Så sked­de med Saul. Han smittades av avunden och valde bort lydnaden.

Jesus säger: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sju­ka.”

Men också svaghet kan förföra och locka den svage att förbli i sin svaghet, även när det erbjuds kraft. 

Matteus stannade inte i sin svaghet. Han ”steg upp och följde” rösten som kallade. Det förvandlade honom till en tjänare åt en annans styrka.

Kallelsen till fullkomlig­het är en kallelse att bli helt fylld av nåd, att leva helt av Herrens kraft, och därmed bli hel som människa.

Vill du bli fullkomlig? Vid ett annat tillfälle frågade Jesus: Vill du bli frisk? Det är i grunden samma fråga.

Vi ber om det i varje eukaristi.