– 1 Sam 4:1-11 Ps 44:10-11,14-15,24-25 Mark 1:40-45 –

Benedictus´ lärjunge Maurus är kanske mest känd för att han gick på vatt­net när han räddade sin yngre medbroder, Placidus. Denne hade fallit i sjön och höll på att drunkna.

Benedictus märker det i sin ande. Han ropar på Maurus och befaller honom att skynda till undsättning. Maurus lyder, går på vatt-net och räddar Placidus, utan att vara medveten om någon egen kraft.

I efterhand menar Maurus att det var Benedictus´ kraft som räddade Placidus, medan Benedictus säger att undret skedde ge-nom Maurus´ lyd­nad.

Gregorius den Store, som berättat händelsen, kallar samtalet en ”vänskaplig tävling i ödmjukhet”.

Den spetälske i evangeliet faller på knä: ”Vill du, så kan du göra mig ren.”

Han tror på Jesu makt att bota. Nu vädjar han till Jesu vilja.

Jesus grips av helig vrede, riktad mot den destruktiva makten. Han rör vid ho­nom och säger: ”Jag vill. Bli ren!”

Tillvarons avgörande kamp samlas i dessa ord och i denna hand­ling. Att bota någon från spetälska var som att upp­väcka en död.

Motsatsen ser vi när israeliterna hämtar arken för att få hjälp i stri­­den mot filistéerna. Inte ens det hjälper dem.

Arken kunde inte användas utan trons lydnad. Elis båda söner, som dör i striden, lyss­nade inte på sin fars förmaningar. 

Den spetälske tror och han ber. Han tror på Jesu makt och han ber om hans barmhärtighet. 

Det sker i varje eukaristi, som firas med trons bön: ”Säg bara ett ord så blir min själ helad”.