– 1 Joh 4:7-10 Ps 72:1-4b,7-8 Mark 6:34-44 –
En ikon visar Kristus på sin tron. Han utstrålar sin kärleks ljus. De välsignade ser mot detta ljus och blir själva lysande. Profeten Jesaja (60:19) har redan sagt det: ”Herren skall vara ditt eviga ljus”.
De som är vända mot kärlekens ljus har sin glädje i att själva utföra kärlekens handlingar. Och när de lurats av mörkret skyndar de sig att vända (sig) om.
De fördömda står med ryggen mot ljuset och befinner sig därför i mörker. De föredrar något skapat framför det ljus och den kärlek som utgår från Kristus.
Orsaken till deras andliga mörker ligger hos dem själva. De har valt att vända sig bort och de befästs i detta mörker varje gång de frivilligt begår en allvarlig synd.
Låt oss inte vara naiva och underskatta fiendens list och människans kapacitet att fastna i ett nej.
Den humanistiska tron på människans egen inneboende godhet rymmer mycket sanning, men inte hela sanningen. Denna tro kan bli ett hinder att se människans möjlighet att fastna i mörker.
Gud förblir kärlek, och en aktiv kärlek. Han frågar efter och söker människan. Han uppmanar sin kyrka att ”ge människorna något att äta”. Men Gud begår inte våld på människans frihet.
”Gud sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom.”
Vi firar det i varje eukaristi, förebådad av brödundret i öknen.
