– Syr 48:1-4,9-11 Ps 80:2ac,3b,15-1618-19 Matt 17:10-13 –
Profeten Elia förskräcker och fascinerar.
Den vise Syrak placerar honom bland de stora gestalterna i Första Förbundet – som alla bereder väg.
Han är ”den glödande profeten”, som höll himlen stängd, avslöjade de falska profeterna och genom sin bön lät elden förtära det offer han frambar.
Han dog inte, utan fördes direkt till himlen ”i en vagn dragen av eldhästar”.
Därför väntade man också att ”Elia först måste komma” för att förbereda Messias slutliga ankomst.
Jesus hänvisar till Johannes Döparen, ”Elia har redan kommit”.
De väldiga gestalterna och händelserna är förberedelser, de pekar mot verkligheten och de möter särskilt i advent.
”När världens afton nalkades du trädde fram så hög och ren”, sjunger vi i vespern.
”Må mörkrets alla makter fly, ty Kristus närmar sig i skyn”, sjunger vi i laudes.
Vi firar det i varje eukaristi, där Jesu Kristi sanna offer ”förtärs” på altaret.
Kommunikanten förs ända in i himlen ”i en flammande stormby”.
Den heliga Lucia måste ha kommit hemligheten på spåren.
Det kostade henne livet, när hennes familj försökte gifta bort henne och den tilltänkte brudgummen kände sig kränkt. Enligt legen-den hade hon avgivit trohetslöfte till Kristus.
”Låt oss känna hjälp och ljus i mörkret, idag när vi firar den heliga Lucia, i hoppet om att själva en gång dela hennes ära.”
