Kortpredikan Nicolaos av Myra, biskop

– Jes 30:19-21,23-26 Ps 147:1-6 Matt 9:35-10:1,6-8 –

Om människan viker av ”åt hö­ger eller åt vänster”, får hon höra: ”Här är vägen vandra på den”. Människans samvete, hennes moraliska kompass behöver regelbundet formas och justeras.

De tidiga munkarna kallade denna kompass för discretio, om­dömesförmåga.

Det handlar om den kungliga vägen mellan dikena till vänster och till höger. Varken slapphet och lättja till vänster, eller regelfixering och fanatism till höger.  

Jesus tycks ”behöva” arbetare med denna omdömesförmåga. Människor som ser själva och som hjälper andra att se, någon som pekar ut vägen: ”Här är vägen, vandra på den.”

Den som ingenting fö­re­drar framför Kristus, som Benedictus for-mulerar det, blir själv lysande med hans ljus.

På den vägen skall ”månens ljus bli som solens ljus”. Månen har inget eget ljus. Att den lyser upp natten beror på att den reflekte­rar solens ljus.

Kristi kyrka är ingen maskin som funge­rar automatiskt. Herren söker samarbete.

Ibland hör man: ’Folket får de ledare det förtjänar’. Det är den sekulära varian­ten.

I kyrkan gäller: Vi får de lärare och herdar som vi ber om.

Jesus säger: ”Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd”.