Dan 1:1-6,8-20 Till Dan B:29-33 Luk 21:1-4
Under kyrkoårets sista vecka lyssnar vi i första läsningen till profeten Daniels bok. Den ställer fram Daniel och hans vänner som föredömen. De tvingades leva i en rent hednisk miljö, men förblev ändå trogna sin mosaiska tro.
De lärde sig kaldeisk/babylonisk kultur och ställde sina krafter i den kaldeiske kungens tjänst, men var samtidigt trogna förbundet. Deras trohet beskyddade dem. Kungen fann dem till och med klokare än alla andra rådgivare han hade till förfogande.
De levde ”i världen, men inte av den”, som evangeliet senare skall säga. Paulus uppmanar de troende att inte anpassa sig till ”världens” tänkesätt, men låta sig förvandlas genom förnyelsen av sina tankar, så att de kan se klart och avgöra vad som är Guds vilja.
De fick förmågan att skilja mellan andarna, urskiljnings- och bedömningsförmåga. Benedikt kallar det discretio. Förmågan att se, bedöma och handla.
Att förvärva den gåvan kan kosta på. Men alla kan be om den. Daniel skall få erfara det när han kastas i den brinnande ugnen. Den fattiga änkan ger ”allt hon hade att leva på”. Jesus säger att hon ”gav mer än alla de andra”.
Vi firar idag de vietnamesiska martyrer som gav sina liv under 1800-talet stora förföljelser. En av martyrerna vittnar: ”Mitt under dessa lidanden, som brukar förfära andra, fylls jag genom Guds nåd av jublande glädje, ty jag är inte ensam utan tillsammans med Kristus”.
Det kan verka dåraktigt när det sker, men i efterhand ser vi den verkliga visheten.
