– 2 Mack 7:1,20-31 Ps 17:1,5-6,8,15 Luk 19:11-28 –
Modern till de sju söner, som gav sina liv i trohet mot lagens bud, avlägger ett lysande vittnesbörd. Hon stöder dem när de brutalt torteras och avrättas för att de inte vill överge sin tro.
När de misshandlas säger hon: ”Jag vet inte hur ni blev till i min kropp. Det är världens skapare som formar människan när hon blir till och planerar alltings tillblivelse”.
När bara den yngste återstår, lockas han med rikedom och höga ämbeten ”om han bara vill överge sina fäders sed”, men han får stöd av modern och avvisar frestelsen.
Modern ingjuter mod i honom och säger: ”Lyft blicken och tänk på att Gud skapade detta ur intet”. ”Ur intet”, ex nihilo, är människan skapad.
Men hon frälses inte utan att själv samverka med nåden. Ändå är det inte något omöjligt som krävs. Gud stöder och verkar också i människans vilja.
Jesu liknelse är svårare att förstå. Hur kan straffet bli så allvarligt för den tjänare som inte omsatte sitt pund i handling?
Han resonerar och bedömer. Därmed blockerar han själv dörren till den barmhärtighet som väntar.
Tjänaren och varje troende behöver både klarsyn och mod, både tillit och handlingskraft.
Modern Kyrkan ger oss det genom sin undervisning och sina sakrament, samlat i den heliga eukaristin.
[1] Mechthild av Magdeburg, tysk mystiker på 1200-talet, inträdde som 60-årig i klostret i Helfta, där hon delade liturgins och Skriftens värld med bland annat Gertrud den stora. Hennes viktigaste verk, Gudomens strömmande ljus, finns översatt till svenska (Katolska Bokförlaget 1980).
