1 Mack 1:10-15, 41-43, 54-57, 62-64 Ps 119:53,61,134,150,155,158 Luk 18:35-43 –
Den heliga Elisabeth dog vid 24 års ålder. Hennes älskade make hade dött fem år tidigare. Hon dog av utmattning i tjänsten för de sjuka och fattiga.
Den heliga Elisabeth visste var hon hämtade kraften. När hon kom från bönen berättas det att ”hennes ansikte lyste med ett märkligt sken och från hennes ögon strålade det som solstrålar”.
Den heliga Elisabeth sa: ”Vi måste ge det som vi har, glatt och gärna”.
Denna vecka hör vi ur Mackabeerböckerna, som berättar om den religionsförföljelse som bröt ut med Antiochos IV Epifanes år 175 f.Kr.
Han genomdrev en brutal tvångshellenisering som avsåg att förinta judendomen som religion. Under dödshot förbjöds omskärelse, sabbatsfirande, högtider och templets offer. Mitt i Jerusalems tempel placerades ett offeraltare åt Zeus, den vanhelgande skändligheten, som vi hör om i Nya Testamentet (Matt 24:15).
Diktaturer genom historien uppvisar samma intolerans. Också modern liberalism i dagens västerland bereder väg för något liknande, när den förhindrar offentliga uttryck för tro och samvetsbestämd övertygelse i moraliska frågor.
Många israeliter ”fann mod och styrka inom sig till beslutet att inte äta något orent. De föredrog döden framför att vanhelga sig själva och skända det heliga förbundet”.
Det blir allt viktigare att bevara det egna templet, hjärtat, rent. Att lära sig avgöra vad som är Guds vilja.
Mannen utanför Jeriko ber Jesus att få synförmågan tillbaka. ”Herre, gör så att jag kan se igen.” Evangeliet berättar: ”Jesus sade: Du kan se igen. Din tro har hjälpt dig.”
I varje oklarhet måste/får vi be: ”Herre, gör så att jag kan se igen.”
Synförmågan renas och stärks i den heliga eukaristin.