Kortpredikan S. Leo den store, påve o kyrkolärare

– Vish 1:1-7 Ps 139:1-10  Luk 17:1-6 –

Leos den stores predik­ningar hör till kyrkans lev­ande minne. Det är hans röst som varje jul för­kunnar: ”Upp­täck din värdighet, o kristna människa!”

Leo bekräftade kyrkomötet i Kalcedon 451 om att Kristi gudom­liga och mänsk­liga naturer inte fick sammanblandas men ändå var förenade i en per­son. De för­sam­lade biskoparna utropade: ”Petrus har talat ge­nom Leo!”

Leo gick obeväpnad emot den blodtörstige hunnerkungen Alarik och fick ho­nom att ändra sina pla­ner att erövra och skövla Rom. Histori­ker­na kan inte förklara hur det gick till.

Boken Salomos Vishet är skriven ett knappt århundrade före Kristi födelse. Den är skriven på grekiska i Alexandria.

Den talar om den vishet som avslöjar och skyr svek och beräk­ning. Visheten är mer än en tanke eller en idé. Det står att vis­he­ten ”älskar människan”. Den får per­sonliga drag. Hon bevakar omutligt människans tankar och hör alla hennes ord.

Kyrkan har sett den som en profetia om både Kristus, Ordet, och om Anden.

Sista versen i dagens avsnitt använder kyrkan som ingångs­psalm (introitus) på Pingstdagen: ”Herrens Ande uppfyller värl­den, den håller samman allt och uppfattar varje ljud”.

Det är denna Ande som genom Kristi ord varnar för förförelse, som uppmanar oss att tillrättavisa den som gör orätt och att för­låta den som ångrar sig, och att be om ”större tro”.

”O du helige Ande, kom till oss in. Uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kärleks eld.”