Kortpredikan S. Johannes XXIII, påve

– Joel 3:12-21 Ps 97:1-2,5-6,11-12 Luk 11:27-28 –

Påven Johannes XXIII sammankallade Andra Vatikankonciliet för att kyrkan tydligare skulle förkunna Kristus som folkens ljus.

Det är Kristi härlighet som skall avspegla sig i kyrkans ansikte. Endast så blir kyrkan ett tecken på och ett redskap för föreningen med Gud och he­la mänsklighetens enhet. 

Profeten Joels budskap tycks vara något annat. ”Herrens dag är nära.” Det är den röda tråden i profetens bud­skap. ”Solen och månen förmörkas, och stjär­norna mister sitt sken.” Han talar om domen.

Men budskapet om domen har en fortsättning. ”För sitt folk är Her­ren en tillflykt. Ni skall erfara att jag är Herren, er Gud, som bor på Sion, mitt heliga berg.”

Lien skall gå, skörden är mogen – en bild för domen. Men bergen skall också drypa av druvsaft och höjderna flöda av mjölk – domen be­reder väg för något annat, för Guds rike.

Detta stora och slutliga börjar redan nu. En kvinna som lyssnar till Jesu ord prisar de bröst som han har di­at.

Hon får svaret: ”Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det”.

Det är vad Maria gjorde. Det är vad kyrkan gör. Det är vad varje kristen gör.

För den som lyssnar och låter ordet fullborda sitt verk pressas ti­den samman i ett enda nu, i en slags födslovånda. 

Ett nytt liv föds fram. Det som hände i Maria fortsätter i hennes barn.

”Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det”.