Bar 4:5-12,27-29 Ps 69:33-37 Luk 10:17-24

Helgonen är inte enbart moraliska förebilder, de är gå­vor från höj­den – som solens strålar. Inte minst Guds lille fat­tige. 

Hans liv förkunnar att det finns en hemlighet i fattigdomen, en hemlig ingång till en överflödande rikedom. ”Herren lyssnar till de fattiga”, säger profeten.

Också svaghet, oförmåga, ja till och med synd, kan bere­da väg till en större rikedom. Franciskus gjorde sig inte bara fattig på ägode­lar, mot slutet av sitt liv blev han också så gott som blind.

Någon har sagt: ”Han grät sig till blindhet i sorg över sina tidigare syn­der och han jublade som ingen annan över Guds godhet och över ska­pel­sens skönhet”.

Han följde profeten Baruks råd. Han vände om och sökte Gud med ”tiofaldig iver”.

Herrens ord i dagens evangelium avslöjar Franciskus´ hemlig-het: ”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn.”

Franciskus glädje över skapelsen har gripit många. Han talar om naturen som sina syskon: ’broder sol, syster må­ne, bro­der vind, syster vatten, broder eld, moder jord och sys­ter död’ – det kunde stå i vilket miljömanifest som helst.

Men då behöver vi också höra Franciskus varning: ”Ve dem som dör i döds­synd, saliga de som möter döden inneslutna i din allra heli­gaste vilja”.

Människan är inte skapad för att efter döden uppgå i naturens krets­lopp. Hon är skapad och återlöst för att förenas med sin Skapare och Frälsare.

Franciskus visade fattigdomens väg till rikedom.