Kortpredikan

– 1 Tim 6:2c-12 Ps 49:6-10,17-20 Luk 8:1-3 –

Paulus manar Timotheos att hålla sig till ”vår herres Jesu Kristi sunda ord och till det som vår religion lär”.

Den som avviker från den sunda läran drivs av ”en sjuklig lust att diskutera och trä­ta.” Detta leder till ”strider och ständiga bråk”.  Paulus beskriver dem: ”de har tappat bort sanningen och anser att religionen skall löna sig”.

Det känns igen hos dem som kräver att tron skall kunna bevisas genom tecken och nyttiga insatser. Kloster har i historien ofta av­skaffats med moti­veringen att ”de inte gjorde nytta”.

Kravet att tron skall ”löna sig” kan för den enskilde samverka med habegäret. Den troende hoppas på världslig framgång. Det människan behöver, ”mat och kläder”, övergår i ha­begär. Aposteln varnar: ”Kärleken till pengar är roten till allt ont”. 

”Du som tillhör Gud, håll dig borta från sådant!”

Benedictus varnar bröderna energiskt för att samla privata ägo­delar. Han kallar det ”privat­egendomens last”.

Det är inte främst en fråga om moral eller askes. Det skapar blindhet för att leva i tacksamhet, bekymmerslöshet och trons frihet. Allt de behöver tar de emot. De egna krafterna tillhör ge­menskapen och de fattiga.

Det leder inte till förlust. Tvärtom. De blir delägare i något större, det gemen­samma.

I evangeliet hör vi om dem som ställde ”sina tillgångar” till ge­men­skapens förfogande.

De hade fått smak på något bättre. De gav bort av det privata och blev delaktiga av trons och Kyrkans alla skatter.