– 1 Tim 1:15-17 Ps 113:1-5a,6-7 Luk 6:43-49 –

Paulus ser sig som den störste bland syndare. Men hans herre visade allt sitt tålamod på honom. Det är detta Herrens tålamod som bär frukt i apostelns liv.

Genom sin lydnad låter Paulus nåden fullbordas i honom. Därmed bygger han sitt hus på klippan. Hans hus rubbas inte, trots stormar och vattenmassor.

Något liknande ser vi hos Johannes, som inte bara var välta­lare – därav tillnam­net Chrysostomos, ”gyllenmun”. Han var också mo-dig.

Hans frispråkiga predikan mot de mäk­tiga och rika väckte motstånd, men han lät sig inte skrämmas. 

När han förts bort i landsflykt skriver han till de tro­en­de: ”Vi utgör en kropp, varken en kropp skild från huvudet eller ett huvud skilt från krop­pen. I rum­met skiljs vi åt, men vi förenas i kärle­ken.”

Varje kommunikant är delaktig i en sakramental kraftöverför­ing.

Den fullbordas när kyrkan och kommunikanten handlar efter de ord hon hör, och efter den nåd hon tar emot och samverkar med.

Känns det som om du saknade kärlek, handla ändå kärleksfullt. Blås liv i den gåva du mot­ta­git.

När det känns som om tålamodet inte räcker, visa ännu större tå­la­mod. Lagret i oss av tålamod är outtömligt.

”En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd.”

Den som grips av fruktan får höra Chrysos­tomos säga: ”Vem skul­le jag frukta? Även om vågorna tornar upp sig mot mig, eller havet eller mak­ter­nas raseri – allt sådant är för mig svagare än spindelväv”.

Kraften förmedlas till oss genom evangeliets ord och den heliga euka­ris­tin.