– Mik 5:2-4 Ps 13:6 Matt 1:1-16, 18-23 –

Gud utvalde sin mor för att själv bli människa och rädda oss.

Den svenska al­manackan har för denna dag bevarat ett av hennes namn, Alma (den milda).

Redan på 500-talet firades hennes födelse. Liturgin kallar den ”frälsningens gry­ning”, den dag då ”räddningen för hela världen dagades”.

Först långt senare, år 1854, var tiden mogen för att teologiskt klargöra hen­nes ”ut­korelse och fullkomli­ga renhet”, som ju firas den åttonde de­cember, nio månader före dagens fest.

Orden återspeglar hen­nes skönhet. Höga Visans ord om bruden mås­te också gälla henne. ”Vad du är skön, min älskade, vad du är skön!”

Ett av barnen i Fatima bekräftar det: ”Jag vet inte hur jag skall beskriva det jag upplevde och det jag såg: skön­he­ten och glan­sen, ljusstrålarna…”.

I slutbönen ber vi: ”Herre, låt din kyrka jubla över dina heliga mys­­­­terier… särskilt denna dag… som var frälsningens gryning och som skänkte hela världen hoppet åter”.