– 1 Thess 5:1-6, 9-11 Ps 27:1,4,13-14 Luk 4:16-30 –

Paulus talar i Thessalonikerbreven om Herrens återkomst, om ”Herrens dag”. Den skall komma som en tjuv om nat­ten.

För Benedictus och de monastis­ka fäderna handlar det inte bara om en kosmisk framtid. Frågan byter tempus. Futu­rum blir pre­sens. Kristus kommer redan här och nu.

Kristus kommer i dem jag möter, i den överordnade, i gästerna, i de sju­ka, i mina bröder och systrar.

Och än mer närgånget. Kris­tus kom­mer i det egna hjärtat, i tankarna.

Hjärtats tankar avslöjar om jag lever i mörker eller som ljusets barn.

Kan jag säga som klostret bad i morse i psalm 49: ”Mitt hjär­­tas tanke skall vara för­stånd”? Ett ”förstånd” som upplyses och styrs av San­ning­en, av Kristus?

Eller är mitt hjärta ockuperat av världs­liga och egna pro­jekt? Bekymmer, oro, vrede, modlöshet, leda… Pau­lus skulle kalla det att leva ”i mörkret”.

Är jag ens bekymrad över vad som styr mina tankar? Då hör jag till dem som Paulus kallar sovan­de.

De som definitivt inte sover är demonerna. Demonen i Kafar­na­ums syna­goga hörde Jesu ord och skrek högt. Han förstod att i Jesus mö­ter han sin överman. Den besatte befrias av Jesu ord.

Folket frågade: ”Vad är det med hans ord? Med makt och myn­dig­het befaller han de orena andarna, och de far ut.”

Det är detta ord vi läser och tuggar i oss. Vi gör det för att driva ut de onda tankarna, för att hålla oss vak­­na och nyktra. För att, med apos-telns ord, lära oss att ”tänka Kristi tankar”.

Vi gör det genom att lyssna till hans ord och ge­nom att fira och ta emot honom själv i den heliga eukaristin, ”till dess han återkommer i härlighet”.