– 1 Thess 4:13-17 Ps 96:1,3-5,11-13 Luk 4:16-30 –

Under vardagsmässorna till kyrkoårets slut skall vi lyssna till Lu­kas evangelium. Idag talar Jesus i Nasarets synagoga, hans hemstad.

Den första reaktionen var fascination över ”de ljuvliga ord som utgick ur hans mun”.

Men den reaktionen går snart över. De känner ju igen honom som ”Josefs son”. De tror sig redan ve­ta vem han är. De kräver tecken och bevis för att tro något ”mera” om honom. Därmed blockerar de för sig själva. De tror sig redan veta hur Gud skall tala och hand­la.  

Därmed bekräftar de att det är till de fattiga och ödmjuka som Herren är sänd, till dem som ingenting äger och vet. Medan han står emot de högmodiga och förstärker deras blindhet.

Änkan i Sarefat hade mättats och syriern Naaman hade botats, medan de flesta i Israel förblev utan hjälp.

Ursinnet som väcks när Jesus påminner om detta bekräftar vad han sagt. 

Varje dag och varje gång vi lyssnar gäller samma lag.

Varje dag måste vi resa oss ur sömnen, säger Be­nedictus i pro­logen: ”Idag, om ni får höra hans röst, må ni inte förhärda era hjärtan”.