– 1 Thess 4:9-11 Ps 98:1,7-9 Matt 25:14-30 –

Det är lätt att tycka synd om mannen som grävde ner sitt pund. Han hän­visar till sin herres förmenta stränghet, men den ursäkten håller knap­past.

Hans herre kal­lar honom ”en slö och dålig tjänare”. Han gjorde inte ens det han kunde ha gjort.

I Benedictus regel tas en markant hänsyn till de svaga.

Samtidigt sägs det att den som är sysslolös skall få ett arbete. Också de sjuka får en mild men tydlig maning att inte ”med över-drivna krav be­dröva sina bröder som tjänar dem”. Alla skall bära fram vad de kan.

Paulus uppmanar dem att ”göra ännu mer”.

Vi hörde samma intensitet i Jesu liknelse. Vä­gen beskrivs som en till­växt i glädje. Hoppet är att få höra: ”Gå in till glädjen hos din Herre”.  

Då har något tillkommit som gör att människan kan säga: ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft”.

Maria ställde en saklig fråga när ängeln formulerade hennes kallelse: ”hur skall detta ske?”

Hon lyssnade på ängelns löfte om kraften som skulle kom­ma över hen­ne och svarade: ”Må det ske med mig efter ditt ord”.

Med kraften från Herrens ord ställde hon alla sina pund och hela sitt liv till hans disposition.

Det är vad vi gör i varje mässa, när vi med tro och vilja säger ”Amen”, och därmed tar emot den kraft vi behöver för att förbli på det som är en väg, vägen till den full­kom­liga glädjen.