– 1 Thess 2:1-8 Ps 139:1-6 Matt 23:23-26 –

Paulus hade pryglats och för­öd­mjukats i Filippi. Såren kan inte ha hunnit läka när han kom till Thes­sa­lonike.

Aposteln liknar sin apostoliska verk­samhet i Thessalonike vid hur en mor sköter om sina barn.

Från ett senare skede hör vi i evangeliet Jesu skarpa ve-rop över de skriftlärda och fariséerna. Kyrkan behöver påminnas av sin Herre för att inte fastna i utsidans detaljer och försumma det viktigaste i lagen: ”rättvisa, barmhärtighet, trohet”.  

Att inte ”sila mygg men svälja kameler”, att skilja mellan väs­entligt och ovä­sentligt – övergripande moraliska tumregler.

Något liknande gäller ”utsidan” och ”insidan” i allt mänskligt liv. Vi vet att Bene­dic­tus värnar om ”utsidan”, samtidigt som han vet att ”in­si­dan” är det avgörande. Den yttre ordningen behövs, men får inte skyla över ett orent hjärta.

Aposteln är anförtrodd evangeliet. Därför får han inte drivas av ”orena motiv eller bedrägliga avsikter”, inte av att vara människor till lags.

Som apostel kunde han ha kommit med anspråk. Ändå ”uppträdde han lika kärleksfullt som en mor som sköter om sina barn”.

Han ville ge församlingen inte bara Guds evangelium utan sitt eget liv.

Också vi lever av vad apostlarna och kyrkans helgon har lämnat efter sig åt oss.